Busfröet skriver dagbok

Eller nej, det gör han ju inte, för han är för liten för att lära sig skriva ännu.  Men jag skriver dagbok åt honom.  Träningsdagbok.

Jag fick ett tips om att just skriva träningsdagbok förbättrar träningen.  Och vet ni, det är sant.  Jag har bara skrivit i några dagar, men jag märker redan skillnaden på träningen.  Man blir liksom mer fokuserad på vad man behöver förbättra, och jobbar på det, istället för att bara stå och stampa på samma ställe hela tiden.

Jag är inte så avanserad i mitt dagboksskrivande, jag antecknar vad vi tränade, hur det gick och vad vi behöver göra till nästa gång.

Just nu tränar vi på avlämning av apport (som fortfarande består av en leksak, men en vacker dag blir det träapport som gäller), fotgående (som ju Busfröet har kunnat länge, men nu vill jag jobba in lite svängar och halter)  och hundmöten.  Busfröet tror ju att alla hundar och människor finns på denna planeten för hans nöjes skull, och tycker att matte-hundnörd är jätte elak som tvingar honom att gå förbi utan att få stanna och leka.  Han talar gärna om hur elak matte-hundnörd är, för alla han möter, genom att pipa, yla, skälla och vara allmänt pinsam.

Eftersom vi bor på landet så är det ju inte så hundtätt.  Eller, jo, det är det, varenda kotte här har hund, men eftersom det inte finns så många kottar, så kan det ibland gå flera dagar innan man passerar en hund.  Därför går träningen inte så fort framåt.  Men nu har vi lagt upp den lite annorlunda, och så för vi ju dagbok, så nu hoppas jag att det ska gå framåt.  Busfröet ska ju även få följa med på Pipleksakens ring och koppelträning, och där finns det ju gott om hundar som han kan beklaga sig till om hur elak matte-hundnörd är.