Utställning i Österby

Idag har jag och Odågan miljötränat på hundutställningen i Österbybruk.  Fast det behövdes nog inte, för Odågan har inte gjort annat än gå fram till vilt främmande människor och hundar och hälsat hela dagen.  Till och med människovalpar som brukar vara så läskiga gick bra.  Han hittade en lite ett-åring som han knata fram till och blev helt överlycklig när pojken pussade honom på nosen.  Och lyckan var ömsesidig.

Förutom att pussa på barn och hälsa på random människor så har vi spanat in lite kompisar när dom ställde ut.  Först ut var Nattan med hennes phalene Harry.

 

Och Ewa ställde ut bedlingtonterriern Twister

Och så träffade vi Busfröets uppfödare som ställde ut Busfröets kullbror Lambert i Championklass.

Och i kinesringen ställde även Linda ut sin pufftik Heaven.

Vi tittade även på när Malou ställde tibben Tippa och när Madde ställde sina yorkshireterriers, men vid det laget hade batteriet i kameran dött så där blev det tyvärr inga bilder.

Så vi har haft en riktigt bra dag, Odågan och jag.  Busfröet och Pipleksaken har också haft en bra dag, på egna äventyr med Sambo.  Dom har hjälpt till att träna ungdomar i stavhopp.

Vilken lyckodag

Idag har vi varit på bergerträff på Härjarö utanför Enköping, Odågan och jag.  Och riktigt roligt har vi haft det.  Vi har äntligen träffat en massa människor som vi tidigare bara haft kontakt med på nätet.  Och så har vi varit med på utställning också, Odågan och jag.  Och vet ni vad, vi vann Bästa Hane i valpklassen.  Det ni!  Och fina vinster var det.  En ryggsäck, några kort, en smart vattenflaska/skål-manick, en termometer och en matskål.  Och icke att förglömma, två fina rosetter!  En HP rosett och en BIM rosett.

 

Och så här lydde kritiken:  Good sized puppy a little on the short side with excellent rear end.  Skull could be a little broader.  Temperament must be watched a little bit.  Close in rear.  Excellent side gate.  Nice expression.

Men den bästa saken vi fick på hela dagen var nog vimpeln som Humlespunkarnas matte viftade med när vi sprang i ringen.

Förutom dom två varv Odågan sprang inne i ringen så tillbringade han större delen av dagen i den här ställningen:

Det var minst 40 grader varmt, och inte en gnutta skugga någonstans.  Och mycket vatten gick det åt, så imorgon blir det till att ta med ännu mera vatten, för matte-hundnörd var tvungen att skänka allt sitt vatten till Odågan när hans tog slut.  

Lillebror och lillasyster var också med på utställningen, men det blev inga bilder på dom för matte-hundnörd var något av ett nerv-vrak innan det var vår tur i ringen och glömde därför bort vad en kamera vad till för.  Men efter vi hade vänstervarvat kom kameran fram.

Storebror Kaos var också med och visade upp sig.

Spunk var så klart också med på utställningen, och blev förvandlad av domaren från en poil long till en face race.  Resten av världen har ju vetat ganska länge att Spunk är en face race istället för en poil long, men nu är det officiellt.

Och så kommer det lite random bilder från dagens alla vackra hundar.

Alla är såklart välkomna att sno bilder på sina hundar om dom finns med bland dom här.  Och i morgon åker vi tillbaka till Härjarö, för då är det tävlingar i lydnad, rallylydnad och agility.  Så då blir det till att lämna vinterjackan hemma och ta med sig flera liter vatten, ifall det blir 40 grader varmt igen.

Förberedelser inför kommande utställningsdebut

Vi har tränat, Odågan och jag.  Det måste vi, eftersom vi av någon outgrundlig anledning har anmält oss till rasspecialen den 19 maj.  Så nu har vi tränat på att gå i koppel.  Numera är det inte (alltid) Odågan som släpar runt på matte-hundnörd.  Det händer (ibland) att vi ser ut som ett Ekipage, med stort E.  Men bara i några sekunder åt gången förstås.  Men det är ju bättre än inga sekunder åt gången.

Och så har vi tränat på att stå.  "Stå" säger matte-hundnörd i sin bästa utställningsröst.  Då brukar Odågan klia sig lite bakom örat.  Eller gräva lite i gruset.  Eller vända sig om och kolla vad som händer där borta.  Eller sätta sig ner.

Och så har vi tränat på att titta på tänder.  Men Odågan vill inte gärna att man tittar på hans tänder.  Han föredrar att låta matte-hundnörd känna på dom istället.  Men fina vuxentänder har han fått i fram i alla fall, det såg jag när han satte fast dom i min hand.

Fast ska jag vara helt ärlig så har vi nog mest tränat på att leka.  För det är vi bäst på, och då vill man ju gärna fortsätta träna på det.

Stora stockholm

Här har det varit väldigt tyst ett tag, jag vet. Men jag har legat deckad i två veckor, och har inte gjort ett endaste smack med dom stackars hundarna.  Förra veckan trodde jag, i min enfald, att jag skulle bli bättre redan på torsdagen och kunna ge mig ut för lite viltspår med Busfröet.  Men tji fick jag för att jag var optimistisk.  I stället blev jag sängliggandes i över en vecka till.  Lagom till helgen började jag må bättre, och mot allt bättre vetande gav jag mig av mot Stora Stockholm i går (söndag).  Det får jag betala för så här i efterhand, med utmattad kropp och bomull i huvudet.  Men det var det värt!

Schemat för dagen ser alltid densamma ut när vi (jag och en vän och hennes dotter) åker.  Vi dyker upp mitt på dagen, så självklart finns det inga parkeringsplatser kvar inom rimligt avstånd, och istället får vi promenera 14 mil (känns det som i alla fall) till mässan.  Sen köar vi i över en halvtimme till bankomaten (för det vore ju väldigt onödigt att vara väl förberedd och ta ut pengar INNAN man åker, fastän man säger varje år att det ska vi minsann göra nästa år.)  Sen är det dags för rasmontrarna.  Medans vi går runt alla montrarna (och klappar ALLA hundarna) så diskuterar vi vilka raser vi tycker om, och vilka vi tycker mindre bra om.  Fast riktigt så diplomatiska är vi inte.  Och vi är heller sällan överens.  Det tar ju ganska lång tid, att stanna vid varje rasmonter och klappa varje hund.  Och ibland måste man stanna extra länge, ifall det är en intressant ras så måste man ju ställa en massa frågor.  Och sen blir det ju till att stanna och prata om man råkar känna dom som står i montern.  I år var det inte så många vi kände.  Busfröets uppfödare stod i kinesmontern, så där blev vi ju stående ett tag.  Dom hade med sig Lambert, Busfröets snygga kullbrorsa.  (Min kompis frågade om Busfröet hade stått längst bak i kön när dom delade ut generna i kullen.  Hon är inte snäll)  Sen stannade vi en sväng vid Bedlington terrier montern och snackade med Eva som har Kennel Yildiz.  Och så ett snabbstopp vid mastifferna också, för att snacka lite där med Kommandoran.

Sen tar vi ett shoppingvarv.  Fast vi handlar inget första varvet.  Efter första varvet är det fikapaus, sen tar man ett till shoppingvarv, den här gången med plånboken i högsta hugg.  Efter det tar vi varv två runt rasmontrarna, men den här gången stannar vi bara vid våra favoritraser.  Men eftersom vi alla har olika favoritraser, och dessutom flera stycken var, så blir det att vi stannar vid dom flesta montrarna i alla fall.

Vid det här laget har finalerna börjat i stora ringen, så då gäller det att hitta bra platser, och bänka sig i dom kommande 2-3 timmarna.  Och självklart kommenterar vi varje hund som kommer in i stora ringen, vare sig vi kan nånting om rasen eller inte.  Jag skulle till och med kunna påstå att ju mindre vi kan om rasen, ju fler åsikter har vi om hunden.

Sen när allt är finito så bär det av i 14 mil tillbaka till parkeringen och så ger vi oss av hem, glada, trötta och fattiga.

Högbo del två

I dag var jag tillbaka i Högbo på utställning igen, den här gången med Pipleksaken i släptåg.  Coollugnare valp får man ju leta efter.  Han tillbringade första två timmarna med att sova.  I dag har vi träna på: 
*   Inte bli rädd när andra hundar skällerv - check
*   Promenera runt bland hundratals hundar och människor - check
*   Sova i matte-hundnörds knä med en massa stohej runt omkring - check
*   Sova i en vilt främmande människas knä när matte-hundnörd måste kissa - check
*   Tigga smörgåsar av vilt främmande människor - check
*   Sno köttbullar ur en ryggsäck som någon lämnat öppen - check

En lyckad dag, med andra ord.  OBS!  Den vilt främmande människan som Pipleksaken sov i knä hos var förståss bara vilt främmande för Pipleksaken, inte vilt främmande för matte-hundnörd, om ni trodde det.

Jag mitt smartskaft glömde förståss kameran hemma (tyckte väl att väskan var tom jämnfört med igår) så det blev inga bilder.  Vi stannade inte så länge, var endast där mellan 8.30 och 13.00  Del så blir ju Pipleksaken (och även matte-hundnörd) väldig trött efter ett tag, och dels så var det svinkallt.  Gårdagens solsken och värme syntes inte till, och man kan ju inte sitta och huttra på en jaktpall hela dagen.  Pipleksaken huttrade inte, för han hade en stickad tröja, en fleeceoverall och en filt på sig.  Men matte-hundnörd huttrade så mycket så hon fick lov att gå och handla en fodrad tröja.

Utställning i Högbo

I dag har jag och Busfröet tillbringat hela låååånga dagen i Högbo på utställning.  Vi åkte hemifrån strax innan åtta, körde i en timme, satt i kö för att komma in på parkeringen och kom tillslut fram till kinesringen strax innan tio.

Vi hade en jättetrevlig dag, jag och Busfröet.  Han uppförde sig exemplariskt, utan en massa pip och skäll och stissighet.  Han hade ju sina stunder där han spåra ur lite, men det gick att lugna honom, och överlag var han superduktig.

Han fick även träffa Tobbe och Maria, hans uppfödare.  Det gillade han.  Det skulle pussas och viftas på svansen och hoppa och allmänt kråma sig.

Maria ställde ut Busfröets kullbror, Lambert, i unghundsklassen.  I Österbybruk i våras blev Lambert bästa hane, men idag fick han nöja sig med en andra plats i unghundsklassen.

Maria och Lambert

Lambert

Vi ställer ju inte ut Busfröet längre.  Dels för att det vore orättvist mot alla andra utställare, eftersom Busfröet är snyggaste grabben i stan, och dels för att Busfröet inte tycker det är så roligt med utställningar.  Gräsmattor är till för att leka på, inte trava runt i koppel, säger han.

Klockan fem åkte vi därifrån, och var hemma klockan sex.  Både jag och Busfröet är utmattade nu.

Och i morgon ska jag göra om det, men då får Pipleksaken följa med istället.

Mera utställning

I dag var jag iväg till utställningen i Gimo igen, den här gången för att kika lite på min nya favoritras - Berger de pyrenées a poil long.  Det verkade vara mer folk idag, och roliga raser var det också.  Många vall- och jaktraser att titta på.

Jag väntar ju otåligt på en valp från Jomgardens kennel, och medan jag väntar passar jag på att träffa så många berger som möjligt.  Hittills har jag ju träffat ett par olika uppfödare, varit iväg och kikat på vallning och nu även på utställning.

Marie som har Jomgardens kennel var inte där idag (hon väntar väl lika otåligt som jag på att Caramell ska valpa, det är ju vilken dag som helst nu) men några av hennes hundar var där.  Men bara Face race, inga poil long.

Däremot var Sara från Kennel Dirgis där med sin veterantik Ättan.

Här kommer lite berger bilder.

Såna är cadenetter vill jag ha på min blivande hund.  Jag tycker det är skitsnyggt!

Vem kan motstå ett sånt här ansikte?

Domare för dagen.  Jag tyckte hon var väldigt trevlig.

Sara och Ättan

Ursäkter och utställningar

Det var ju ett tag sen jag skrev nåt. Jag skulle kunna skylla på att jag har haft för fullt upp med hundarna för att hinna, men det är inte sant, för vi har tagit det väldigt lugnt i ett par veckor.

Jag skulle kunna skylla på att jag inte haft nåt vettigt att skriva om, men det har ju aldrig hindrat mig förut.

Jag har väl egentligen ingen bra ursäkt, utan har helt enkelt inte kommit mig för att skriva.

Men i dag har jag varit iväg på utställning i Gimo.  Hundarna fick stanna hemma, för jag släpade med mig mamma och hennes kusin som var på besök från Värmland, och vi skulle stanna och käka lunch på vägen hem, och då ville jag inte ha hundarna i bilen eftersom det var så varmt.

Utställningen var lite halvtråkig tyckte jag.  Bara 40 kineser, och väldigt lite publik runt ringarna.  Men jag träffade Busfröets uppfödare, och det var jättetrevligt.  Men det var väl egentligen dagens höjdpunkt, för så mycket mer roligt blev det inte.

Jag köpte lite prylar till hundarna så klart.  Ett nytt halsband till Busfröet, och varsin t-shirt till dom.

Pipleksakens tröja står det security på, fast han är världens sämsta vakthund.

Busfröet fick en camoflage t-shirt med "certified killer" på. Och det passar ju bra, för han är ju en hejjare på att fånga och äta flugor :-)