Burträning

Idag har jag och Pipleksaken kört lite burträning.  Han går in och sätter sig frivilligt, jag stänger dörren och går utom synhåll i ett par minuter (Pipleksaken rör sig inte ur fläcken), jag kommer tillbaka och öppnar dörren, och Pipleksaken sitter kvar som ett ljus.

Det vi behöver öva på är att få ut  honom ur buren.  Som det är nu så måste jag lyfta ut honom.  Allt jag gör för att få honom att komma ur buren tror han är omvänt lockande, och sitter kvar helt orubbligt. 

Hm, det blir till att träna in ett frikommando inser jag nu.

Busfröet och jag på äldre dagar.

Det här kommer vara jag och Busfröet när vi är lika gammla.  För det kommer ta så lång tid att lära in alla momenten för LK I.

Jag älskar det här klippet!  Fäller en tår varje gång jag ser den, tycker det är underbart.

Rumsren?

Ingen kissepöl inomhus på en heeeel vecka!  Fantastiskt!  En bajskorvsolycka har vi haft under veckan (i Sambos jumpadojja, av alla ställen).  Men ändå.  På en hel vecka!

Rumsrenheten kommer allt närmare.

Klickerklok

Jag är så jävla taggad!  Har precis fått en plats som observatör på en onlinekurs med Fanny Gott.  Den börjar den 21 november och håller på i 14 veckor.  Shit va kul det ska bli!  Jag hade planer på att åka iväg på grundkurs helgläger hos Fanny på Klickerklok om ca ett år, med den blivande valpen, men nu får jag möjligheten att ta del av den online istället.  Visserligen bara som observatör, men det känns helt rätt. 

Fördelen är att jag kan utnyttja allt jag lär mig under onlinekursen till dom små nakna odågorna, och kommer ha hunnit öva upp mig lite på dom innan valpen kommer. 

Dessutom har jag investerat i ett träningskort för ridhuset hos UHLKK och ska börja ring och koppelträning nästa onsdag.  Jippi!

Kurssugen

I våras gick jag och Busfröet två kurser.  En aktiveringskurs på vår brukshundsklubb, och en agilitylydnadskurs på Uppsala Hundvänners Lokala Kennelklubb.  Och i slutet av sommaren gick jag och Pipleksaken på valpkurs.  Men nu suger det lite i mig att gå en till kurs.  Brukshundsklubben lägger ner kurverksamheten så här års, och att vara utomhus på vintern med en nakenhund är ingen höjdare, även om det finns fleeceoveraller.

Men UHLKK har sin kursverksamhet i ett ridhus under vinter halvåret. Fram till jul har dom öppen ring och koppelträning på onsdagskvällar, så jag tror jag ska stilla min hunger med att gå den.  Pipleksaken kan behöva komma ut och träna koppelgående runt andra hundar (vilket oftast inte är något problem) och människor (vilket ibland tydligen är skiiiiiitläskigt).  Och Busfröet behöver träna lite på att vara runt andra hundar utan att gå upp i varv och schäferpipa hela tiden.  Så det är planen för kommande veckorna, att turas om med Busfröet och Pipleksaken på koppel och ringträning.  Sen får vi se vad som finns efter nyår, då kanske vi ger oss på fortsättningskursen i agilitylydnad för Busfröet. 

Kul ska det bli i alla fall, vad vi än väljer.  Tycker jag.  Jag har inte frågat Busfröet ännu vad han tycker.

Syns du i mörkret?

När man bor på landet, på en 70-väg, utan trottoarer och med sparsam vägbelysning, då är det viktigt med reflexer.  I vår hall hänger det reflexjackor, reflexvästar, pannlampor, reflexband och löstagbara reflexer till förbannelse.  Och idag fick Pipleksaken sin alldeles egna lilla reflexväst. 

Han har aldrig behövt någon förut, för han har aldrig fått några promenader i mörkret.  I vanliga fall går vi ut och kissar första gången klockan 06.00.  Då är det visserligen mörkt, men vi går bara ut på gräsmattan (som är inhängnad) och sen går Pipleksaken in och lägger sig igen.  (Busfröet vägrar kliva upp så tidigt, han ligger kvar under täcket.)  Jag har ju inte sån tur att jag får gå och lägga mig igen, men Pipleksaken gör det, och somnar om med Busfröet och Sambo.  Sen går vi ut igen vid nio ugnefär, Pipleksaken, Busfröet och jag.  Då blir det okopplad promenad antingen i skogen eller över ängen.  Busfröet har långlina om vi är i skogen eftersom han gärna jagar harar, men är vi på ängen så får han vara lös, för där har jag total uppsikt på omgivningen.  Sen sköter Sambo rastningen medan jag är i skolan, och den sker i trädgården.  När jag kommer hem från skolan på eftermiddagen får dom varsin koppelpromenad.  Men Pipleksakens koppelpromenad är inte så lång, den är mest till för att rasta, och träna på att gå i koppel.  Sista rastningen för kvällen har alltid gjorts i trädgården.  Men nu börjar Pipleksaken förstå det här med att hålla sig på matte-hundnörds vänstra sida, och inte springa som en serpentin kors och tvärs och överallt så långt kopplet räcker, så nu vågar matte-hundnörd promenera med honom på vägen även när det är mörkt. 

Så ikväll tog vi vår första kvällspromenad, jag och Pipleksaken.  Matte-hundnörd iklädd en mycket klädsam knallgul reflexjacka, med reflexband på gummistövlarna och pannlampa.  Pipleksaken hade kvällen till ära sin sprillans nya reflexväst på sig.  Vi var nog upplysta som två julgranar, där vi gick längs vägen.

Hur ser ni ut när ni går i mörkret?

Hopp om framtiden

Nu är det dags att hålla tummarna igen.  Har pratat med "min" uppfödare av berger, och nu är parningen mellan Sarradet och Tindra gjord.  Valpar är beräknade till vecka 51, så nu håller vi tummarna för att det finns en liten hane till mig den här gången.

Sarradet (ovan) och Tindra (under)

Inga kissepölar

Inga kissepölar eller bajskorvar inomhus på tre långa dagar!  Hör ni det? Tre låååååånga dagar.  Fast dagen är ju inte riktigt slut ännu, men NÄSTAN.  Inga kissepölar eller bajskorvar inomhus på NÄSTAN tre låååånga dagar. Börjar Pipleksaken bli stora pojken kanske?  Nja, han lyfter ju inte ens på benet, så inte riktigt, men ändå, tre låååånga dagar!!!!

Men stor, det har han faktiskt blivit (även om han inte lyfter på benet). 

En bild på Pipleksaken en tidig morgon i början av maj, 8 veckor gammal och precis nyinflyttad.

Och Pipleksaken idag, nästan 8 månader gammal.  Det genomgående temat här är ju att han är husses lilla skugga i trädgården.

Underbara höst

Jag älskar hösten!  Och idag har vi haft perfekt höstväder för hundträning.  Solsken, nästan vindstilla och härliga höstfärger överallt.  Här kommer lite bilder på dagens träningspass.

Klossträning med Pipleksaken stod på agendan.  Vi har nu kommit till stadiet där jag står still brevid klossen, och Pipleksaken traskar runt från mittemot till fotposition.  Jag klickar när han trycker sin kropp mot mitt ben, men klickar även ibland lite random innan han kommit in i position, för att motivera själva ingången till positionen. 

Busfröet lägger sig gärna i, vilket jag visserligen inte uppmuntrar, men ibland drar jag nytta av det som störningsmoment i träningen.

Busfröet visar hur det ska se ut, efter att man har jobbat bort klossen.  Och jaaaa, jag vet att Busfröets ingångar är väldigt slarviga, och att det aldrig blir en 10:a där inte, men att nöta detaljer och finlir är inte riktigt Busfröets grej.

Vi tränar även en hel del stadga i sitt.  Busfröet väntar tålamodigt på sin tur att träna.  Här utnyttjar jag gärna honom som störningsmoment.  Pipleksaken får sitta kvar medan Busfröet tränar lite olika moment.  Pipleksaken är stadig som en klippa, även när Busfröet får godis precis framför nosen från honom.

Bajskorvar och kissepölar

Nu är Pipleksaken över sju månader gammal.  Snart åtta.  Han är nog ganska precis lagom mittimellan sju och åtta månader.

När Busfröet var så gammal var han rumsren, och hade varit det ganska länge.  Inga problem där inte.

Men Pipleksaken.  Suck.  Jag har ju skrivit tidigare om Pipleksakens toalettvanor här.  Men då var han myyycket yngre, och då hör ju bajskorvar och kissepölar på köksgolvet liksom till.  Eller på badrumsmattan, eller hallgolvet, eller i tvättstugan.  Ja, lite varstans och överallt liksom.

Men nu är Pipleksaken sju månader, nästan åtta månader gammal.  Och det är fortfarande bajskorvar och kissepölar på köksgolvet, eller badrumsmattan, eller hallgolvet, eller i tvättstugan.  Fortfarande.

"Men vi har ju pratat om det här, du och jag" säger jag uppgivet till Pipleksaken medan jag torkar ännu en kissepöl.  Pipleksaken bara tittar lite oförstående på mig och vandrar iväg.

Och jag får ju se det så här; lämnar han små bajskorvar och kissepölar på golvet så är det ju för att jag inte har varit ute med honom tillräckligt ofta.  Men när man går ut var annan/var tredje timme, och det funkar skitbra i flera dagar, huuuuuur ska jag veta att idag, just idag, behöver han kissa varje timme i tre timmar, och sen inte alls på flera timmar.  Suck.

Specialsök

Stinky har tränat Busfröet i specialsök med t-påsar.  Det är första gången hon har tränat honom i nånting från allra början, i vanliga fall tar hon över när det frivilliga beteendet är befäst.  Men nu tyckte vi att det var dags att tränade in nånting helt själv.  Och det var ett bra beslut, för hon var verkligen jätteduktig.

Först klickade hon in att Busfröet nosade på te-påsen när den låg på marken.  Sen flyttade te-påsen in under en upp-och-ner-vänd blomkruka i storlek xs, och hon fortsatte att klicka varje gång han nosade på krukan.  Sen ändrade hon kriterierna till att han även skulle markera krukan innan han belönades.

När det gick på räls så la hon till en extra, tom kruka, och belönade bara för markering av rätt kruka.  Planen är att lägga till flera tomma krukor.  Men för tillfället gäller det att befästa att han bara ska markera krukan med te-påsen i, och inte bara testa sig fram tills han får en belöning.

I väntans tider

Nu går vi i väntans tider!  Fick ett mail av uppfödaren här om dagen om kommande valpplaner.  Hon ska para två tikar nu i höst.  Den ena har börjat löpa och paras förhoppningsvis kommande helg, den andra ska troligtvis börja löpa i november.

Så det blir valp lagom till när Pipleksaken fyller 1 år.  Då blir han nog glad, det är ju en riktigt bra ett-årspresent.  (Det blir även lagom till min födelsedag, eftersom jag fyller två dagar innan Pipleksaken.  Fast jag är ju lite äldre än honom)

Så nu håller vi tummarna.  Igen.  För att allt ska gå bra, och att det blir en liten valp till mig.  Då får Busfröet äntligen slippa att släpas runt på matte-hundnörds alla upptåg, och Pipleksaken slipper drillas i lydnadsmoment.  Busfröet drog en lättnads suck när jag berättade det för honom.  För visst gillar Busfröet att spåra och träna lydnad och uppletande och budföring.  Men inte i spöregnet, och inte om det är kallt, och inte lika ofta som matte-hundnörd gillar att göra det.  Och Pipleksaken, han finner sig i det mesta, men även han var nog lite lättad över att få slippa matte-hundnörds bruks-hysteri.

Leriga diken och harskit

Här var det ju verkligen länge sen jag uppdaterade.  Igen.  Men den här gången beror det inte på att vi har tagit det lugnt.  För det har vi verkligen inte.

Pipleksaken har tränat tränat tränat.  Mest fysträning, men även lite momentträning också.

Tvärs över gatan och över åkern så ligger det en äng.  Eller tre stycken faktiskt, tre stycken på raken.  Och just nu är gräset på ängen så där perfekt långt.  Inte så långt så att Busfröet och Pipleksaken försvinner bland grässtrårna, men så där lagom långt så dom måste jobba lite med benen för att ta sig fram.

Och oj! vad dom har jobbat, både Busfröet och Pipleksaken.  Busfröet har väl mest jobbat med nosen, om sanningen ska fram, för det bästa med ängen är att söka igenom den, centimeter för centimeter, ifall man hittar lite godis.  Tex harskit och rådjursskit.  Det är godis det, säger Busfröet.

Men Pipleksaken, han har jobbat med heeeeela kroppen han.  Han har sprungit som en tok, runt runt runt runt runt....ja, ni förstår.  Han har hoppat och skuttat och sprungit så snabbt han bara kan, och gjort tvärvändningar och tagit kurvor så snävt att han måste ligga i svängarna.  Min duktiga lilla Pipleksak.  Och vad snabb han har blivit. Som en oljad blixt tar han sig fram.  Och upp och ner i diken också.  Fast mest ner.  Så måste matte-hundnörd klättra ner i det leriga diket och lyfta upp Pipleksaken igen, för han klarar inte riktigt av att klättra upp en meter av brant (typ 90 graders vinkel) lerig dikeskant.  Matte-hundnörd är inte så bra på att klättra upp för branta leriga dikeskanter heller, men det kan inte hjälpas.  Som tur är får ju matte-hundnörd öva sig väldigt ofta på att klättra upp för leriga dikeskanter, för Pipleksaken hamnar i diket ganska mycket.

Så det är vad vi har gjort på senaste tiden.  Ätit harskit (Busfröet), sprungit snabbare än blixten (Pipleksaken) och halkat runt i leriga diken (matte-hundnörd)

Pipleksaken har även börjat med klossträning.  Och vilket geni han är.  Jag ska vara riktigt ärlig nu och erkänna att jag har haft en liten oro över Pipleksakens tankeförmåga.  Han går ju liksom mest runt i sin egen lilla värld och bara är, och har aldrig (sen skadan) gett intrycket av att vara någon Einstein direkt.  Men tji fick jag, för att jag var en tvivlare.  Två gånger har vi klosstränat.  Första gången lärde han sig att ställa sig på klossen, och jag nöjde mig med det.  Andra gången tänkte jag att jag skulle börja belöna minsta rörelse med bakbenen.  Men innan träningspasset var över kunde han redan gå ett halvt varv runt klossen!!!  Vilket geni!!!  Och hur superlångt var det träningspasset då?  undrar ni säkert misstänksamt.  Ja, i tid räknat vet jag inte, för vi brukar inte tajma.  Men så länge som det tar att belöna med en kvarts varmkorv, uppskuren i små bitar, så länge tränade vi.  Alltså inte särskilt länge alls, eftersom Pipleksaken är så smart så man belönar hela tiden.

Så det är vad vi har gjort.  Plus lite annat smått och gott.  Tex så har Pipleksakens brorsa varit här på besök, och Busfröet har börjat träna specialsök med tepåsar.  Men mer om det senare.  Då kommer det lite bilder också.