När man bor på landet, på en 70-väg, utan trottoarer och med sparsam vägbelysning, då är det viktigt med reflexer. I vår hall hänger det reflexjackor, reflexvästar, pannlampor, reflexband och löstagbara reflexer till förbannelse. Och idag fick Pipleksaken sin alldeles egna lilla reflexväst.
Han har aldrig behövt någon förut, för han har aldrig fått några promenader i mörkret. I vanliga fall går vi ut och kissar första gången klockan 06.00. Då är det visserligen mörkt, men vi går bara ut på gräsmattan (som är inhängnad) och sen går Pipleksaken in och lägger sig igen. (Busfröet vägrar kliva upp så tidigt, han ligger kvar under täcket.) Jag har ju inte sån tur att jag får gå och lägga mig igen, men Pipleksaken gör det, och somnar om med Busfröet och Sambo. Sen går vi ut igen vid nio ugnefär, Pipleksaken, Busfröet och jag. Då blir det okopplad promenad antingen i skogen eller över ängen. Busfröet har långlina om vi är i skogen eftersom han gärna jagar harar, men är vi på ängen så får han vara lös, för där har jag total uppsikt på omgivningen. Sen sköter Sambo rastningen medan jag är i skolan, och den sker i trädgården. När jag kommer hem från skolan på eftermiddagen får dom varsin koppelpromenad. Men Pipleksakens koppelpromenad är inte så lång, den är mest till för att rasta, och träna på att gå i koppel. Sista rastningen för kvällen har alltid gjorts i trädgården. Men nu börjar Pipleksaken förstå det här med att hålla sig på matte-hundnörds vänstra sida, och inte springa som en serpentin kors och tvärs och överallt så långt kopplet räcker, så nu vågar matte-hundnörd promenera med honom på vägen även när det är mörkt.
Så ikväll tog vi vår första kvällspromenad, jag och Pipleksaken. Matte-hundnörd iklädd en mycket klädsam knallgul reflexjacka, med reflexband på gummistövlarna och pannlampa. Pipleksaken hade kvällen till ära sin sprillans nya reflexväst på sig. Vi var nog upplysta som två julgranar, där vi gick längs vägen.
Hur ser ni ut när ni går i mörkret?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar