Ring och koppelträning

Jag och Pipleksaken har varit iväg på ring och koppelträning med UHLKK.  Det anordnas varje onsdagkväll i ett ridhus utanför Lövstalöt, fram till i vår. 

Det gick ugnefär som jag trodde att det skulle göra.  Skällande hundar var inga problem, Pipleksaken rörde inte en min.  Men att hälsa på främmande människor, det var skiiiiiiitläskigt.  Vi löste det genom att låta honom slippa det.  Och då gick det lite bättre.  Då vågade han sig fram för att sniffa lite byxben.  Och efter en timma av att alla struntade i honom, så kunde han även stå på bordet och bli kollad i munnen.  Framsteg.

Rörelsemässigt var han suverän.  Jag upptäckte att han hade lättare när jag sprang runt ringen än när jag gick.  Då fokuserade han mer på springandet, och struntade i allt runt omkring (typ goa lukter på marken, vad hunden bakom gjorde, osv).

Allt som allt så var det en mycket givande timma.  Och slitsam!  Nu ligger Pipleksaken och snarkar som en liten gris, och jag är alldeles genomsvettig av allt spring.

Busfröet har också fått sig lite koppelträning idag.  Jag ökade vikten i klövjeväskan och tog en tur med Busfröet i eftermiddags.  Jag har gett mig fan på att kunna promenera båda hundarna samtidigt med stil (till skillnad från hur det ser ut i dagsläget när jag promenerar båda tillsammans.  Då springs det kors och tvärs, hoppas över och kryps under, en tvärnitar för att lukta på något medans den andra drar som en tok framåt för att lukta på något).  Så nu är jag inne i en koppelträningdrajv med dom var och en.  Målet är förståss att när dom båda har hajjat det här med snyggt koppelgående på egen hand, så kan dom även sköta sig tillsammans.

Busfröet skötte sig jättefint, så jag belönade med godaste godiset, och även med frikommando med jämna mellanrum.  När Busfröet får frikommando på promenad så vet han att han får lukta och pinka hur mycket han vill, och för Busfröet så är det den bästa belöningen.  Till och med bättre än det godaste godiset.

Och det roligaste är att när Busfröet har luktat lite, och pinkat lite, så återgår han direkt till min sida, för helt plötsligt har han förstått att om han går där fint och ordentligt, så får han tillåtelse att lukta och pinka ännu mer.  Han är smart, mitt lilla Busfrö.