måndag 19 december 2011

Inte lika som bär

Det skiljer sig en hel del mellan Busfröet och Pipleksaken.  I deras sätt att vara alltså.  Bevis på det fick jag igår.  Jag hade gjort en liten tur in till stan (för att inhandla en rosa julgran, eftersom det stod högst upp på Stinkys julklappslista) och stannade till vid Ikea för att köpa en näve billiga leksaksdjur.  Ni vet såna där pyttesmå för bara några kronor styck.  Det blev väl ett tjugotal i alla fall.  Man räknar dom ju inte, man liksom bara skälper in dom i korgen.

När jag kom hem så tippade jag helt enkelt ut allihopa i en hög mitt på golvet i vardagsrummet.  Och det var då jag såg det, den grundläggande skillnaden i Busfröets och Pipleksakens persoligheter. 

Busfröet blev helt salig, och visste inte vad han skulle göra.  Han hoppade rätt in i leksakshögen så att det flög mjukisdjur åt alla håll.  Sen tog han en i munnen, drog två blixtsnabba ärevarv runt hela huset innan han återvände till leksakerna för att välja en ny leksak.  Den sprang han fram till katten med, släppte den på golvet och skällde som en tok för att försöka övertala katten att han också skulle vara med och leka.  Katten, som börjar bli till åren och tycker att Busfröet är bland det jobbigaste som finns på detta jordklot, vände ryggen till och spatserade därifrån, på sånt där vis som bara katter kan.  Då hämtade Busfröet en ny leksak, och tog ett till ärevarv.  Och hämtade en ny, och tog ett till varv.  Ja, ni förstår.

Under tiden som Busfröet skapade kaos och galenskaper runt hela huset så gick Pipleksaken fram till mjukisdjuren, tog en, och bar bort den till sin plats i soffan.  Sen hämtade han en till, och la den tillsammans med den första i soffan.  En efter en hämtade han dom, lugnt och metodiskt, tills det inte fanns några kvar på golvet.  Då gick han och la sig i soffan, nöjd över att ha en alldeles egen hög med leksaker.

Vid det här laget hade Busfröet lyckats slarva bort dom flesta av leksakerna som han hade haft.  Dom låg utspridda lite här och där runt huset, under soffan, bakom gardiner, och på andra undangömda ställen.  Och då lärde sig Busfröet att det inte är någon idé att försöka flörta till sig något från Pipleksaken.  För om Busfröet så mycket som sneglade på Pipleksakens lilla hög, så talade Pipleksaken om att det var faktiskt hans hög, och Busfröet skulle minsann hålla sig borta.  Så där satt stackars Busfröet och pratade på hans eget speciella sätt, i hoppet att Pipleksaken skulle ändra sig.  Och det gjorde han tillslut.  Eller så ledsnade han bara på allt gnäll, och ville ha lite lugn och ro.  Och med ett Busfrö i huset så är det inte så ofta man får lugn och ro, så då är det bäst att ta den chansen när den finns, tyckte han nog.


Pipleksaken vaktar sin hög med leksaker ifall Busfröet skulle råka snegla åt hans håll.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar