fredag 15 mars 2013

Förberedelser inför vallningssäsongen

Bara två dagar sen förra inlägget!  Rekord!

Odågan och jag tränar ligg för tillfället.  Vi ska ju börja valla igen till våren och då vill man ju ha ett fungerande ligg i fårhagen.  Och det kan ju bli långa avstånd mellan mig och Odågan, så det tränar vi på, att lägga sig fast matte-hundnörd är på andra sidan fårhagen.  Fast i dagsläget är ju avstånden i stort sett obefintliga.  Vi började för några dagar sen.  Så här såg det ut då:





Men nu har vi ju hållt på några dagar så jag har jobbat bort handtecknet och utökat avståndet mellan oss.  Nu ser det ut så här:


onsdag 13 mars 2013

Jag vill ha vår

Tydligen så är det tre och en halv månad sen jag skrev nånting här sist.  Fy skäms på mig.  Men alltså, vad ska man skriva om, när varje dag består av tråkiga promenader längs med knappt plogade landsvägar och ett Busfrö som hellre snarkar framför brasan än sätter en enda tass utanför ytterdörren.  Odågan är ju desto mer angelägen om att få komma ut och virvla runt bland snödrivorna, men man är ju helt klart begränsad tills våren kommer. 

Men nu är våren snart här.  Det har jag bestämt.  SMHI delar inte min övertygelse, men det skiter jag i, för jag vill ha vår.  Nu.

Heter man Odågan så kan man ha roligt oavsett årstid.


tisdag 1 januari 2013

Nyårsafton

Så här firade Odågan tolvslaget medan grannarna smällde raketer över vårt hus.



Busfröet tog också kvällen med ro, men det blev inget foto på honom för han hade bäddat ner sig i en filt och snarkade i takt med fyrverkerierna.

måndag 31 december 2012

2013

Så var det här året i stort sett över, med allt vad det har medfört.  Det bästa som hänt det här året är att Odågan blev del av vår familj.  Och det värsta med året var när vi miste vår älskade lilla Pi.

Inför 2013 har vi storslagna planer, jag och hundarna.  Under kommande året är det tänkt att Odågan och jag ska bli startklara i lk1 och appelspår.  Och Busfröet och jag längtar till våren så vi kan börja viltspåra igen.  Och Busfröet ska lära sig att stå på händer, det har jag bestämt.  Men för tillfället så ids jag inte skotta fram dörren till boden för att gräva fram en planka, så det får vänta.

Det blir även ny design på bloggen, med ny header och namn.  För det skär lite i hjärtat varje gång jag ser den.  Men än är jag inte riktigt redo för det.

Om ett tag tänkte jag blogga lite mer detaljerat om planerna för 2013, men det ids jag inte just nu.

Gott Nytt År till alla önskar Busfröet, Odågan och matte-hundnörd

lördag 22 december 2012

Var är min andra sko

Jag har tidigare nämnt Odågans förkärlek för att vandra iväg med våra skor här hemma.  Har man glömt att ställa upp skorna på hatthyllan så får man räkna med att leta sig fördärvad efter minst en sko.  Här kommer en liten bildkavalkad på några såna tillfällen.






måndag 17 december 2012

Ja må han leva!

Nu är Odågan stora pojken.  Ett helt år gammal idag!!!  46cm hög (väldigt vetenskapligt mätt med en bok, en penna och ett snöre) 15,2 kg tung och så här snygg:


Stora Stockholm

Igår var vi iväg på vår officiella utställningsdebut, jag och Odågan.  Och det kunde inte ha gått bättre, tycker nog både han och jag.  Eller jo, det kunde ju ha gått mycket bättre, resultatmässigt, men vem bryr sig om ett ynka litet resultat när man har en Odåga som stod som ett ljus på bordet och lät både domare och domaraspirant känna igenom varenda millimeter av kroppen.  Att springa runt i ringen gick lite sämre eftersom Odågan var lite osams med underlaget, men han ställde upp sig som en stjärna och tog det hela med ro.  (Han tog sig till och med en tupplur medan vi väntade på vår tur i ledet.)

Och så här löd kritiken:

Mycket god typ, lite stor.  Bra maskulint huvud.  Korrekt bett, lite stora runda ögon, bra hals.  Lite knappt vinklad fram.  Bra vinklad bak.  Välutvecklat bröst för åldern.  Lite avfallande kors.  Bra päls, enkla sporrar.  Rör sig ostabilt fram och bak.  Fint temperament.

Så för dagen så nöjer vi oss med vårt Very Good.  Fast Odågan är nog mest nöjd med att få pussa på sin Åsa.

Lillasyster däremot blev Juniorvinnare och tog sitt andra cert.

Och så träffade jag Busfröets uppfödare.  Det är alltid lika trevligt.  Dom hade haft en riktigt framgångsrik dag.  Busfröets brorsa Lambert kom 4:a i Championklass bland stor konkurrens.  Dessutom åkte dom hem med en Juniorvinnare med cert.  Grattis!

Självklart tog jag med mig kameran till utställningen, och självklart tillbringade kameran hela långa dagen längst ner i väskan utan att se dagens ljus en enda gång.  Men vartefter som andra, mer smarta personer lägger ut bilder från dagen, så snor jag dom och lägger ut här.

Lite senare under dagen (typ när solen har vaknat och det finns dagsljus) så ska jag ta lite bilder på Odågan och lägga upp här.  För idag är ingen vanlig dag.  Idag är Odågans födelsedag!  Så jag återkommer under dagen med vikt, höjd och bilder.