Så jag slänger på mig kläderna, väcker Sambo och babblar något otydligt om att han måste ta hand om hundarna idag och så åker jag iväg. Dimmigt är det. Som havregrynsgröt ungefär så jag kör sakta sakta och klockan hinner bli 0700 innan jag är framme hos Malou. Hoppas ingen valp har hunnit komma ännu.
Men det hade den inte. Och inte kom den klockan 0800 heller. Och inte klockan 0900. Men när köksklockan slog tolv, precis då kom den, den första lilla valpen. En liten hanvalp på 142g. Han fick bo i min bh ett litet tag, för han var lite kall. Sen var det dags för nästa. 12.25 kom nästa lilla hanvalp, en tungviktare på hela 143g. Och så väntade vi. Och väntade. Och väntade. Men några fler valpar kom det inte.
Så nu är jag moster, eller gudmor, eller vad man kan tänkas vara när man har varit med och förlöst en kull.
Tibetanska spanieln Tippa och hennes två valpar.
En av valparna tittar fram.
Oj! Är det SÅ det går till? Önskar att jag hade fått vara med och värmt den lilla valpen också... Kramis!
SvaraRaderaÅååh så härligt!
SvaraRadera