Bra jobbat

Bra jobbat!  Så sa Moa Persson till mig och Odågan när vi var på ringträning i tisdags.  Och jämför man med vår debut på ringträningen så har vi ju kommit jättelångt.  För den här gången kröp inte Odågan upp i min famn och högg vilt omkring sig när han skulle stå på bordet.  Istället stod han där, lugnt och stilla, pussade lite på Moa och viftade lite lojt på svansen.  Och när vi sprang så låg han inte som en ål på backen för att komma undan alla läskiga hundar.  Istället travade han fint vid min sida i slakt koppel.  Och när jag skulle ställa upp honom så la han sig inte platt som en pannkaka på betonggolvet.  Istället stod han snyggt och fokuserad med glatt viftande svans hur länge som helst.  Han är duktig, min Odåga.