Leriga diken och harskit

Här var det ju verkligen länge sen jag uppdaterade.  Igen.  Men den här gången beror det inte på att vi har tagit det lugnt.  För det har vi verkligen inte.

Pipleksaken har tränat tränat tränat.  Mest fysträning, men även lite momentträning också.

Tvärs över gatan och över åkern så ligger det en äng.  Eller tre stycken faktiskt, tre stycken på raken.  Och just nu är gräset på ängen så där perfekt långt.  Inte så långt så att Busfröet och Pipleksaken försvinner bland grässtrårna, men så där lagom långt så dom måste jobba lite med benen för att ta sig fram.

Och oj! vad dom har jobbat, både Busfröet och Pipleksaken.  Busfröet har väl mest jobbat med nosen, om sanningen ska fram, för det bästa med ängen är att söka igenom den, centimeter för centimeter, ifall man hittar lite godis.  Tex harskit och rådjursskit.  Det är godis det, säger Busfröet.

Men Pipleksaken, han har jobbat med heeeeela kroppen han.  Han har sprungit som en tok, runt runt runt runt runt....ja, ni förstår.  Han har hoppat och skuttat och sprungit så snabbt han bara kan, och gjort tvärvändningar och tagit kurvor så snävt att han måste ligga i svängarna.  Min duktiga lilla Pipleksak.  Och vad snabb han har blivit. Som en oljad blixt tar han sig fram.  Och upp och ner i diken också.  Fast mest ner.  Så måste matte-hundnörd klättra ner i det leriga diket och lyfta upp Pipleksaken igen, för han klarar inte riktigt av att klättra upp en meter av brant (typ 90 graders vinkel) lerig dikeskant.  Matte-hundnörd är inte så bra på att klättra upp för branta leriga dikeskanter heller, men det kan inte hjälpas.  Som tur är får ju matte-hundnörd öva sig väldigt ofta på att klättra upp för leriga dikeskanter, för Pipleksaken hamnar i diket ganska mycket.

Så det är vad vi har gjort på senaste tiden.  Ätit harskit (Busfröet), sprungit snabbare än blixten (Pipleksaken) och halkat runt i leriga diken (matte-hundnörd)

Pipleksaken har även börjat med klossträning.  Och vilket geni han är.  Jag ska vara riktigt ärlig nu och erkänna att jag har haft en liten oro över Pipleksakens tankeförmåga.  Han går ju liksom mest runt i sin egen lilla värld och bara är, och har aldrig (sen skadan) gett intrycket av att vara någon Einstein direkt.  Men tji fick jag, för att jag var en tvivlare.  Två gånger har vi klosstränat.  Första gången lärde han sig att ställa sig på klossen, och jag nöjde mig med det.  Andra gången tänkte jag att jag skulle börja belöna minsta rörelse med bakbenen.  Men innan träningspasset var över kunde han redan gå ett halvt varv runt klossen!!!  Vilket geni!!!  Och hur superlångt var det träningspasset då?  undrar ni säkert misstänksamt.  Ja, i tid räknat vet jag inte, för vi brukar inte tajma.  Men så länge som det tar att belöna med en kvarts varmkorv, uppskuren i små bitar, så länge tränade vi.  Alltså inte särskilt länge alls, eftersom Pipleksaken är så smart så man belönar hela tiden.

Så det är vad vi har gjort.  Plus lite annat smått och gott.  Tex så har Pipleksakens brorsa varit här på besök, och Busfröet har börjat träna specialsök med tepåsar.  Men mer om det senare.  Då kommer det lite bilder också.