Hoppa-över-hinder-träning

Hopp över hinder, det har Odågan och jag tränat på idag.  Och innan Humlespunkarnas matte blir alldeles till sig av lycka så måste jag spräcka den bubblan och tillägga att det är lydnadsmomentet och inte agility-hopp som vi tränar på.  Eller tränar och tränar.  Man slänger en korvbit över hindret och säger Hoppa när Odågan är mitt i luften.  Sen efter ett tag säger man Hoppa precis när han ska till att hoppa och sen säger man Hoppa innan han hoppar.  Träna låter ju så väldigt avancerat och pretantiöst.  Slänga korvbitar är väl snarare vad vi har gjort.  Eller jag i alla fall.  Jag har slängt korvbitar.  Odågan har ätit upp dom. 

Så när vi hade slängt korvbitar (jag) ett tag och ätit upp dom (Odågan) så tyckte jag det räckte med hoppa-över-hinder-träning för idag.  Man ska ju bara träna korta pass med en valp, och när man på bara några minuter har lyckats lura i sin Odåga att sitta ner framför hindret och hoppa på kommando, då är det bäst att sluta medan man ligger på topp, liksom. Man vill ju inte utmana ödet och köra en extra gång och upptäcka att han visst inte alls kunde, att det bara var rena slumpen att han råkade hoppa på kommando en gång.  Så då är det bäst att man slutar slänga korvbitar och går därifrån stolt och mallig över sin Odåga medan man fortfarande kan.

Och självklart var hindret pyttelågt.  Mycket lägre än dom hinder Odågan hoppar över i full karreta när vi äventyrar oss fram genom skogen varje morgon.  Det är väl bäst att tillägga det så ingen oroar sig i onödan.