Valpkurs

Efter helgens alla äventyr har vi tagit det lite lugnt här hemma.  Odågan behövde ett par dagar passivitet, så vi skippade tisdagsträningen.  Men största anledningen för den skippade träningen var att Busfröet hade saknat sin matte något förfärligt hela helgen (fastän jag faktiskt kom hem varje kväll) och då hade jag inte hjärta att lämna honom med Sambo ännu en gång.  Pipleksaken märkte nog inte ens att jag var borta, för han är ju Sambos hund.  Det har Pipleksaken och Sambo bestämt tillsammans.  Fast jag har betalat för Pipleksaken, och han står i mitt namn, och jag betalar mat och försäkring och veterinär.  Och det är jag som rastar och tränar honom.  Men han är Sambos hund.  Och vad gör man, när Sambo och Pipleksaken har tagit ett sånt beslut.  Det är ju bara att gilla läget liksom.

Men ikväll for jag och Odågan iväg på valpkurs i ett par timmar.  Då testade vi lite uppletande i skogen.  Odågan letade rätt på leksaken men tyckte att han inte behövde hämta den.  Det var du som la den där, sa han till mig när han hittade den, så du kan faktiskt hämta den själv.  Sen skulle vi turas om att koppla loss våra hundar och gå och gömma oss och se vad som hände.  Men Odågan faller inte för såna knep.  Han har sån koll på sin matte-hundnörd att det inte ens går att gömma sig, han travar liksom efter när man vandrar iväg.  Till skillnad från dom andra hundarna på kursen som tog tillfället i akt att leka som galningar när deras mattar och hussar hade lämnat dom.

Den här veckan ska vi träna på ligg, har jag bestämt, för nu är Odågan den ända som inte kan ligg på kommando.  Jag har inte riktigt brytt mig om det, för han lägger sig ner ändå i dom flesta situationer.  Men nu ska vi minsann sätta kommando på det.

Och så en bild på mitt bästa Busfrö, bara för att.