Hänt i veckan

Eller hänt i månaden kanske vore en bättre rubrik, för det är väl nästan en hel månad sen jag skrev något.  Tog en liten oplanerad bloggpaus.

Men nu är vi tillbaka, och här händer det grejer framöver.  Vi har ju så klart torsdagspromenaderna i Österbybruk som jag och Busfröet går på.  Tänkte även släpa med Pipleksaken nästa gång och se om det är något han uppskattar.  Två gånger i veckan befinner sig Odågan och jag på brukshundsklubben, men vi lallar mest runt och tittar på andra.  Jag upplever en viss hets på valpkursen att hundarna ska lära sig så mycket som möjligt så snabbt som möjligt, och det är inte riktigt så jag jobbar med mina valpar.  För mig är det viktigare att dom ska känna en trygghet i olika situationer och miljöer och att relationen mellan mig och valpen är stark.  Moment och sånt kan vänta.  Vi har ju hela livet på oss.  Men vi dyker upp varje måndag på kursen i alla fall, och så gör vi dom sakerna vi vill, och så skiter vi i resten.

Det har blivit mycket hunderi på sistone, och mer lär det bli.  På fredag ska jag till Almunge och kolla på KM i vallning.  På lördag ska Odågan göra sin utställningsdebut och på söndag ska vi kolla på lydnad och agilitytävlingar på bergerträffen.  En fullspäckad helg med galna berger och antagligen lika galna ägare, för man måste nog vara lite smått galen för att ge sig in på att skaffa sig berger.

Nästa vecka är lika fullspäckad den.  Måndag är det städdag på BK, tisdag är det tisdagsträning på BK, onsdag är det valpkurs, torsdag är det promenad i Österbybruk, lördag är det tävling på BK och jag ska stå i köket och söndag är det utställning i Österbybruk.  Men veckan efter får lov att vara lugn (med endast tre kvällar borta med hundarna) för nu börjar Sambo mumla och grymta om att jag visst aldrig är hemma.

Och i morgon blir Odågan hela fem månader. Då firar vi med bilder och mätning och vägning.  Jag har inte vågat väga honom på evigheter, för han är som en betongklump att lyfta.

Vad mer har vi gjort?  Busfröet har kommit igång ordentligt med viltspårandet.  Vi har fortsatt att lägga korta spår (50 meter) och fokuserat på spårteknik.  Men nu är det på tiden att sluta med bäbisspåren och öka på till åtminstone 100 meter, för han spårar verkligen klockrent.  Jag är så stolt över mitt Busfrö.  Man sätter liksom bara på honom spårselet och säger spåra så drar han iväg som värsta eftersökshunden (eller nej, men som värsta duktiga nakenhunden i alla fall).

Odågan och jag lyckades gå vilse i skogen igen.  Den här gången slapp vi i alla fall snöstormen som vi var vilsna i förra gången.  Att vara vilsen i solsken är inte riktigt lika jobbigt, men jag ska nog skaffa mig ett kompass.  Och lära mig hur man använder ett kompass.

Pipleksaken har varit lite hängig på sistone.  Han verkar inte ha så mycket energi, släpar efter på morgonpromenaden (då jag trasslar runt byn med alla tre hundarna.)  En kilometer tar oss 30 minuter att gå, så det är ju ingen snabb promenad direkt, men ändå verkar han inte riktigt hänga med.  Hoppas det bara är en fas han är inne i och att det går över snart.  Man blir ju lite orolig över det lilla livet, som har kämpat så hårt för att bli så bra som han är.  Då gör det ont i hjärtat att se att det går nedför. 

För övrigt så är allt mest sig likt här.  Galenskaper och äventyr nästan varenda dag.  Tänk vad livet skulle vara tråkigt utan världens underbaraste hundar.

Nu ska jag roa mig lite med att läsa ett gäng hundbloggar, för det har jag ju inte heller gjort under min bloggpaus.