Busfröet och Pipleksaken: Som ett brev på posten

torsdag 5 juli 2012

Som ett brev på posten

Idag har vi fått paket. Ett sånt där roligt paket med hundiga saker i. Som träapport, spårpinnar, snitsel i fin orange färg, klädnypor med hål för att trä in snitseln med fin orange färg, och en ihopfällbar vattenskål.

Så nu ska här tränas. Hur det gick sist med apporten vill jag inte ens prata om, men det är ju bara att fortsätta med träningen på hemmaplan. Och lika med spårpinnarna. Och så ska jag trä på fina orangea (stavas det verkligen så?) snitslar på klädnyporna med hål, så slipper jag gå vilse när vi spårar. Och så kan jag ha med mig den ihopfällbara vattenskålen i fickan ifall vi blir törstiga mitt ute i skogen.

4 kommentarer:

Arlo5 juli 2012 kl. 15:01
Ett så superduperroligt paket att få!!! Fast spårpinnar köper man helst och bäst och billigast i metervara på brädgården och sågar till själv. På så sätt fick jag ett par hundra spårpinnar för nån femtiolapp.
SvaraRadera
Svar
Vicky5 juli 2012 kl. 16:30
Jo, så hade ju jag också gjort om det var bara spårpinnar jag skulle införskaffa. Men det är ju livsfarligt att handla på nätet. Man liksom klickar på allt. "Ja, en sån kan vara bra att ha, klick, och en sån kan jag göra själv för halva kostnaden men nu sitter jag ju ändå här och beställer, klick..."
SvaraRadera
Svar
SmalltownDogDiary5 juli 2012 kl. 17:39
Var, var, var har du hittat klädnypor med hål i? Jag har letat som en tok! Eller så har jag bara letat dåligt.

Riktigt roligt att få paket med hundsaker :)
SvaraRadera
Svar
Ludde5 juli 2012 kl. 22:21
Kanske matten behöver en klickerkurs för att inte förköpa sig, men ni kommer säkert att ha buskul i spårskogen... Kramis!
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

Om Pipleksaken

Pipleksaken är vår mirakelhund. När han var 12 veckor gammal fick han en svår nackskada och en mindre hjärnblödning, vilket slutade med att han inte hade någon kontroll över framben, nacke och huvud. Efter tre hemska dagar gjorde Pipleksaken ett tappert försök att resa sig upp, och ytterligare några dagar senare tog han sina första stapplande steg. Sen gick det undan må ni tro. En vecka senare kunde han minsann gå, den där lilla Pipleksaken, och ibland dröjde det flera minuter innan han ramlade omkull.

Idag är Pipleksaken som vilken valp som helst. Han springer, hoppar, leker och busar. Men tittar man riktigt noga så har han lite udda motorik. Men det skiter vi i, för Pipleksaken är det bästa man kan önska sig. Vi borde ha döpt honom till Emil i Lönneberga, för Pipleksaken är nämligen världsmästare i hyss.

Om Busfröet

Busfröet föddes i slutet av januari 2010, i en kull av fyra bröder. Busfröet blev kvar sist, för ingen ville ha ett sånt ostyrigt vilddjur. Så en dag när Busfröet var nästan fem månader gammal, förbarmade vi oss över honom, och han fick flytta in hos oss. Sen dess har det inte varit en tråkig stund här hos oss. Om hundar kunde meriteras i clowneri, så skulle Busfröet vara Champion vid det här laget.
Det bästa Busfröet vet är att springa. Snabb som vinden och smidig som få, det är Busfröet det. Matte-hundnörd hade stora förhoppningar om en agilitykarriär för Busfröet, men den karriären lades på hyllan när matte-hundnörd förstod att Busfröets koncentrationsförmåga är ungefär lika stor som en fem-öring. Och dom finns ju inte ens, så det säger ju en hel del.

Om Odågan

Odågan är den första hunden i mitt liv som jag valde med huvudet istället för hjärtat. Processen från rasval, till val av uppfödare, till val av kull, till det slutliga valet av valp var lååååångt. Och när han äntligen flyttade in hos oss visste jag att den långa väntan var värt det, för han klev rakt in i mitt hjärta.

Planen är att Odågan och matte-hundnörd blir ett Ekipage, med stort E, i lydnad och bruks. Jag räknar med att vägen dit kommer vara fylld av glädje och äventyr, och på den korta tiden som Odågan har hunnit vara hos oss så stämmer det. Det liksom spritter i hela honom, från öronen till svanstippen, av bus och knasiga påhitt. Känslan av champagnebubblor på tungan, det är Odågan det.