söndag 4 mars 2012

Idag har vi skvallertränat kängurus

Busfröet springer fram till tv'n och skäller varje gång det kommer djur på den.  Värst är han med apor, hästar och hundar, men alla djur får sig en redig utskällning när dom visar sig.  Inte ens tecknade djur undkommer Busfröets arga utbrott.  Busfröet känner till och med igen reklammusiken från flera reklamer där det finns djur med, och börjar skälla redan när musiken börjar, fastän djuret inte har dykt upp i bild ännu.  I förebyggande syfte, liksom.

På grund av detta har matte-hundnörd varit tvungen att avstå sin favoritkanal, nämligen Animal Planet.  Men så idag tänkte jag, men vadå, ska en liten 6 kilos hund få bestämma vad vi tittar på för program?  Nej, det låter ju väldans knasigt. 

Fram med klickern och fickorna fulla med godis och leta fram Animal Planet på fjärrkontrollen.  (Så länge sen var det som matte-hundnörd fick se sin favoritkanal, att jag var tvungen att LETA efter den.) 

Det som var på var ett program om kängururs, och det fick duga tyckte jag.  Det tyckte Busfröet också, för han satte genast full fart mot tv'n.  Klick, innan han hunnit skälla, och Busfröet återvände genast till matte-hundnörd för belöning.  Men Busfröet visste ju att det fortfarande fanns såna där äckliga kängurus kvar på tv'n så han tänkte springa raka vägen tillbaka dit.  Klick, så lät han bli.  Så slängde han en snabb blick mot tv-rutan medan han mumsade på sin belöning.  Klick, så satt han kvar.  Tillslut sket Busfröet fullständigt i tv'n, och började erbjuda alla möjliga trix han kunde, i hoppet att få ännu mera belöningar.  Och det fick han ju, eftersom han struntade i att hela tv-rutan var full med kängurus som han hade kunnat skälla på om han ville.

Skvallerträning is da shit! säger jag.  Men inte så lätt att utföra när man har en Odåga som tycker att han också förtjänar en godis varje gång man klickar.  Och eftersom han bara alldeles nyligen har börjat förstå det där med klick = godis, så tyckte matte-hundnörd att det var lika bäst att Odågan fick en godis vid varje klick också.

Tur att man har en Pipleksak som förstår sig på att sitta på behörigt avstånd och titta på när det är någon annans tur att träna.  Han listade ut tidigt i livet att man får godis för att inte lägga sig i andras träning, och föredrar att få sina belöningar på det viset, än att behöva prestera något för godiset.  Men nästa gång matte-hundnörd och Busfröet ska skvallerträna kängurus (eller vad som nu råkar finnas på tv-rutan just då) så får nog Odågan och Pipleksaken vara ute med Sambo.  Det känns smidigast så.

5 kommentarer:

  1. Vilken lyckad träningsstund! Nästa gång ni möter ett gäng kängurus på promenaden behöver du inte oroa dig för att Busfröet ska skrämma bort dom!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur! Jag tänkte träna nästa gång när det är orangutanger på tv, för dom är så fina, så dom vill jag verkligen inte att Busfröet skrämmer bort om vi möter dom ute.

      Radera
  2. Nickar och håller med. Skvallerträning, så himla bra!!!
    Hoppas det inte dröjer allt för länge, innan även ni får se lite vårtecken ;-)

    SvaraRadera
  3. Elof gör likadant. Skäller så fort det kommer ett djur på tvn.

    SvaraRadera
  4. Tack så mycket! Ja, dom är himla anpassningsbara när man är sjuk faktiskt. Duktiga korvar!

    Håller med dig om att skvallerträning is da shit!!

    SvaraRadera