Dagens träning....

I går var det vallning (eller vallningsliknande övningar) och idag var det agility.  I förrgår började onlinekursen i handling och veckans lektion går ut på fokus framåt och raksträckor.  Så det har vi tränat, jag och Odågan.

Vi tränade på fokus framåt först.  Egentligen tjuvstartade vi med det för ett par veckor sen genom att sätta Odågan, gå några steg fram, släppa en leksak brevid mig och inte låta han springa fram till den förrän han tittade på den.  Så idag gjorde vi samma sak fast med ett hopphinder i mellan Odågan och leksaken (som för övrigt inte var en leksak idag, utan en skål med bacon i, för idag var leksaker tydligen inte roliga).  Efter två hopp tog jag bort skålen och helt plötsligt har jag en hund som sitter kvar på startlinjen och tittar på första hindret medan jag går ut på banan (om man nu kan kalla ett ensamt litet hopphinder för en bana.)

Men sen blev det bana.  Eller nej, kanske.  Räknas tre hinder på raken som en bana?  Om det gör det så blev det en bana.  I alla fall, Odågan fick sitta vid starten och vänta medan jag gick förbi alla (haha, alla tre) hinder och på kommando så brakade han iväg över alla tre.  Och sen körde vi med att jag stod kvar på startlinjen och vi sprang tillsammans.  Och sen att jag stod halvvägs längs banan och sprang.  Och så på höger sida också, som nog jag tycker är svårare än vad Odågan gör, för jag är så van vid att alltid ha mina hundar på vänster sida.  Men Odågan tycker inte det är svårt, för han går ju ändå aldrig på min vänstra sida, han går ju liksom lite var som helst som han känner för, oftast flera meter framför.

Så körde vi två hopphinder med en tunnel mellan också, fortfarande i raksträcka.  Och det gick också strålande bra.  Speciellt med tanke på att fram tills för tio dagar sen så har Odågan tvärvägrat att ens stoppa in en millimeter av sin kropp i en tunnel, oavsett vad man har lockat med.

Så det är vad vi har gjort idag; fnittrat hopphinder i brakfart och fnittrat tunnlar i inte-brakfart.  Och pausat mycket har vi också gjort, för Odågan är väldigt tydlig med att tala om när han behöver vila sina hjärnceller.  Då lägger han sig pladask ner alldeles platt, som en flundra ungefär, och vägrar flytta på sig igen förrän hjärncellerna har fått sig en rast.  Vilket ju är bra, när matte-hundnörd inte riktigt fattar själv så är det ju bra att åtminstone Odågan är smart nog att ta paus.