Spårkurs

Att vara ute i skogen oavsett väder, det är grejer det.  Och vilken tur då att vi hade så jätte mycket väder just idag, då vår spårkurs började.

Vi är sex stycken på kursen.  Tre stycken springerspaniel (varav en är Harry, som vi gick valpkurs tillsammans med) och två vita hedehundar (Bonnie och Bosch, som vi ju också känner sedan gammalt) och så Odågan förstås.  Men Bonnie och Bosch kunde inte vara med idag, för dom var iväg och spatserade runt i utställningsringarna.

Klockan tio samlades vi alla vid klubbens spårskog inför förmiddagens äventyr.  Först la jag ett spår på 150 meter, med en vinkel, som fick ligga i en kvart.  Det var inga problem för Odågan.  Visserligen fick han för sig mitt i spåret att han skulle ta sig en sväng-om i naturen, men när han inte hittade något av intresse så återgick han till spåret enda till slutet, där en leksak och en korvbit väntade.

Andra spåret la jag lite längre, men utan vinkel, som fick ligga i dryga halvtimmen.  Och där var det inga problem heller.  Han tappade spåret i början, men efter ett par slag var han tillbaka igen, och fort gick det.  Jag fick springa för att hinna med där han ångade fram med nosen i backen och en raket i rumpan, enda fram till slutet där han hittade sin leksak.

Sen var det meningen att vi skulle gå ett tredje spår, men vid det här laget så hade Harrys matte virrat bort sig någonstans långt inne i skogen, och kom inte fram fast vi alla ropade.  En väldigt lång tid senare kom hon vandrandes ur skogen och konstaterade att hon hade nog gått lite vilse.  Då bestämde vi oss alla för att dricka lite kaffe och sen åka hem, innan nån annan (antagligen jag) också gick vilse.

Vad gott det är med kaffe och smörgås mitt i skogen där man står i regnställ och gummistövlar, tillsammans med andra hund-nördar och pratar strunt.

Sen åkte vi hemåt, Odågan och jag.  Det är en tungt sovandes Odåga som snarkar i soffan nu.