Pipleksaken fortsätter att glänsa på valpkursen. Idag testade vi personspår. Men först gick vi en gemensam promenad och tränade linförighet. Pipleksaken fick beröm igen av instruktören för fin ögonkontakt. Vi har även övat på att när matte stannar så sätter sig Pipleksaken.
När vi kom tillbaka efter promenaden började vi att spåra. Vi körde motivationsspår, dvs hunden tittar på när matte eller husse försvinner in i skogen, sen väntar man i två minuter innan man släpper hunden på spåret. Samojeden Lyster fick börja. Han följde halva spåret, men sen slutade han att spåra. Spåren var ca 50 meter långa, men det är ganska långt för små bäbisvalpar.
Sen var det Goldenvalpen Elsas tur. Jag vet inte hur det gick för henne, för jag och Pipleksaken tränade lite kontaktövningar. Sen var det Spencers tur. Han hade lite svårt att ta sig fram genom terrängen, men han försökte i alla fall spåra.
Pipleksaken började med att kissa innan han satt igång med spåret. Men sen åkte nosen ner i backen och han spårade ända fram till mig. Min blivande brukschampion.
Sen var det jaktcockern Kolas tur. 13 veckor gammal och ett spår-geni. Nosen i backen från första steget och iväg som en oljad blixt genom skogen. Riktigt roligt att se!
Efter spårningen tog vi fika paus. Vi avslutade med lite inkallningar, kontaktövningar och linförighet.
Nu är jag riktigt taggad att fortsätta att spåra. Ska nog ge mig ut i skogen och köra lite motivationsspår med Busfröet i morgon, för att sen övergå till vanligt personspår. Kul kul kul! Jag kommer definitivt fortsätta att spåra med Pipleksaken också, eftersom han var så duktig.
När man kommer hem från valpkursen är man väääääldigt trött och somnar som en stock, oavsett vart man råkar befinna sig. Men som tur är så bär matte in trötta valpar som har somnat ute i trädgården.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar