Det har varit lite dåligt med både blogginlägg och hundaktiviteter dom senaste dagarna. I går blåste det så in i helvete, och i förrgår spöregnade det hela dagen, så vi har tillbringat dagarna under täcket i soffan och inte gjort många knop.
Men i dag är det både uppehåll och relativt vindstilla, så jag passade på att lägga spår till Busfröet igen. Jag tog bilen och åkte mot dagbrottet, för skogen här hemma går vi ju i varje dag, och det är tråkigt att spåra där tycker jag.
Dagens spår var dryga 50 meter, uppför en backe, över en stig och sen genom lite snår. Spåret var relativt rakt, men hade antydan till vinkel mitt i. Jag har slutat hasa mig fram som en kissnödig pingvin, och tog istället helt normala steg genom spåret. Dom första metrarna la jag näring i varje fotsteg, och efter det bara i varannat steg. Spåret fick ligga i två timmar innan jag åkte tillbaka med Busfröet.
Busfröet tog spåret med en gång. Lite väl snabbt tempo dom första metrarna, för han missade totalt näringen i spåret. Men sen upptäckte han att det fanns mat där, och då saktade han ner. Han gick första halvan av spåret felfritt. Men sen började han irra runt lite. Inte långt, bara nån meter ur spåret, i en cirkel. Men sen kissade och bajsade han och återvände direkt till spåret. (Note to self; rasta alltid hunden innan spår) Han fortsatte den sista biten, som var i ganska svår terräng, helt utan problem. Och än en gång var han fortfarande taggad att fortsätta spåra efter slutbelöningen. Den här gången hade jag med mig halsband och koppel, så jag tog loss selet och vi gick därifrån utan att låta honom spåra. Jag vill göra det tydligare när det är spår som gäller, och när det inte är det. Vi gick en liten runda i skogen innan vi återvände till bilen. Och för första gången i livet hoppade han in i bilburen själv. Mitt duktiga Busfrö!
Sitter redan och planerar morgondagens spår. Nu ska jag minska näringen, till vart femte steg, och samtidigt öka längden på spåret. Hoppas på fint väder till i morgon.
Pipleksaken har tillbringat kvällen på brukshundklubben med matte-hundnörd och Stinky. Vi började med en liten promenad, och sen ett par motivationsspår. Eller fyra, faktiskt. Först gick jag iväg i ca 60 meter och Stinky väntade med Pipleksaken i ett par minuter. Sen spårade han tills han hittade matte-hundnörd bakom en tall. Det gick så bra att vi testade lite längre, ca 80 meter. Den här gången hittade Pipleksaken matte-hundnörd bakom en gran. Sen testade vi att Stinky gick iväg och matte-hundnörd och Pipleksaken skulle spåra henne. Det gick mindre bra. Pipleksaken trodde han var på skogspromenad med matte-hundnörd, och inte förrän dom sista tio metrarna började han spåra. Men när han hittade Stinky blev han överlycklig. Sen körde vi en sista gång med att matte-hundnörd gick iväg, och även den här gången hittade Pipleksaken mig.
Efter våran mycket lyckade spårträning så gick vi ner till träningsplan och tränade lite kontakt och linförighet med dom stora grabbarna. På tisdagar är det öppen träning, och man kan få hjälp med vad man vill från instruktörer som finns på plats. Pipleksaken skötte sig perfekt i linförigheten, och till och med satt i position när matte-hundnörd stannade. Man kan ju spricka av stolthet.
Medan dom stora grabbarna tränade platsläggning så gick vi tillbaka till bilen och körde lite burträning. Pipleksaken behöver öva sig på att inte slänga sig ur buren så fort man öppnar den. Istället måste man sitta och vänta på ett varsågod. Och det gjorde han flera gånger. Han är duktig, min lilla Pipleksak. Vi avslutade kvällen med att träna passivitet. Dvs, matte-hundnörd och Stinky fikar medan Pipleksaken tittar på.
Allt som allt så var det en mycket lyckad kväll. Jag har blivit lite dålig på att åka till bk för tisdagsträning på sistone. Ska bättra mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar