lördag 13 augusti 2011

Hjärtdunk och vilse i spåret


Hade en lat dag idag. Vädret var på topp och planerna var många när jag klev upp i morse, men ibland blir saker inte riktigt som man tänkt sig. Hade en galen lekstund med hundarna på gräsmattan, där även jag deltog i jaga-leken. Usch vilken dålig kondis jag har! Efter att ha sprungit runt som en tok och blivit jagad av två söta monster i fem minuter så trodde jag att hjärtat mitt skulle bryta sig ur bröstkorgen på mig.

Efter det var jag smått sliten resten av dagen, och fick tvinga ut mig själv på eftermiddagen för att lägga ett spår åt Busfröet. Sen fick jag tvinga mig själv ut igen två timmar senare för att låta Busfröet spåra också. (Måste erkänna att jag lekte med tanken att låta spåret ligga i 24 timmar innan jag tog dit Busfröet, men jag vet ju att det skulle vara slöseri, att han inte skulle klara av det)

Den här gången var spåret ca 100 meter, med näring vart femte steg ugnefär, en rejäl ökning i både längd och utspridning av näring. Busfröet irrade bort sig redan efter 10 meter, och jag fick visa honom på rätt spår igen. Han fortsatte framåt i 10 meter till och irrade bort sig igen, men den här gången hittade han rätt av sig själv. Det verkar som att han blir för fokuserad på att hitta näringen, och inte följer mina fotspår. Efter att han hittat tillbaka igen så körde han igenom resten av spåret utan problem, och faktiskt utan att bry sig om näringen särskilt mycket. Tills det att han kommer fram till slutet av spåret förståss, där han hittar sin skål med färskfoder. Jag funderar på att kanske börja utesluta näringen helt och hållet. Tanken är att då blir dragningen till spårslutet större, istället för att han fokuserar på näringen i spåret hela tiden. Men risken är ju att han inte riktigt har fattat att det är mitt spår han ska följa för att få skålen med färskfoder. Måste nog fråga lite spår-nördar om råd igen.

Busfröet och Pipleksaken bråkar om vems tur det är att leka jaga-leken med matte-hundnörd

1 kommentar:

  1. Jag körde aldrig godis i spåret, utan började med korta, korta spår (typ två-tre meter) och längde dem. Raka och sedan snirkliga. Men jag är definitivt ingen spårexpert, jag spårar med Humlehunden (och ska testa med Spunkvalpen) lite mer för aktiveringen och för att de verkar tycka det är så himla kul.

    Jag (som är en boknörd) kikade i boken "Alla hundar vill spåra" av Ulla Barvefjord, en knasbra och lättbegriplig bok som passade mig som inte spårat förut. Hon krånglar inte till det utan pratar klarspråk, bra tips om hur man kommer igång och hur man går vidare. Ett tips bara :)

    http://www.bokus.com/bok/9789151848297/alla-hundar-vill-spara/

    SvaraRadera