Valpskog och valpäng

Vi har det ganska bra där vi bor.  Bortsett från att vi bor precis intill en 70-väg utan trottoarer (jag har ifrågasatt Sambo flera gånger hur han tänkte när han bestämde sig för att bygga sitt hus så nära vägen) så har vi det ganska bra.  Bakom huset (västerläge) har vi bara åkrar. Till söder har vi en bäck, och på andra sidan bäcken en jättefin skogsdunge.  Mot norr har vi en skog.  En alldeles perfekt valpskog.

Varför är det en valpskog? hör jag hur ni frågar.  Jo, för att det är ganska glest mellan träden, så man har hela tiden koll på var den lilla valpen befinner sig, och valpen har hela tiden koll på var matte-hundnörd befinner sig.  Men det är inte bara trädglesheten som är bra.  Den har dessutom larvigt mycket stenbumlingar i alla storlekar överallt på marken, så man måste klättra och hoppa och balansera för att ta sig fram.  Och så finns det gott om grenar och omkullfallna träd lite kors och tvärs, så man måste krypa (valpen, inte matte-hundnörd, hon kliver bara över) också med jämna mellanrum.  Det finns inga stigar alls i den lilla valpskogen, så man kan inte fuska sig igenom den heller.  Tyvärr är den inte så stor, men det löser man genom att liksom serpentina sig fram, så blir den mycket längre. 

På ena sidan skogen är vägen, så den håller vi oss borta ifrån, men på andra sidan finns en liten äng som är omgiven nästan helt av träd.  Det är en väldigt bra valpäng, och den tycker Odågan och matte-hundnörd om att rusa runt på tillsammans.  När man har rusat runt tills bristen på kondition säger ifrån, så serpentinar man sig tillbaka genom valpskogen, klättrar över staketet och så vips så är man hemma i trädgården igen.