Som idag tex. Pipleksaken har, i ett obevakat ögonblick, tuggat sönder halva mitt tangentbord. Flera bokstäver saknas, och lite andra nödvändiga tangenter också. Eller jag vet inte om det var ett ögonblick, men obevakat var det i alla fall. Jag var ute på dagens långpromenad med Busfröet, och Pipleksaken var hemma med Sambo. Men så fick Sambo besök, och då glömde han nog bort att ha lite koll på Pipleksaken.
Men det här inlägget skulle ju inte handla om Pipleksaken. Det skulle ju vara Busfröets tur att stå i centrum. I verkigheten, alltså inte här på bloggen, så är Busfröet väldigt bra på att stå i centrum. Han talar genast om när han tycker att uppmärksamheten brister.
I över ett år nu har han försökt att övertala katten till att leka. Katten har aldrig, jag upprepar; ALDRIG gått med på att leka med Busfröet, men Busfröet fortsätter att bjuda in till lek med högljudda skall. Dagligen. Flera gånger.
Busfröet talar även om när man ska klappa på honom. Han har liksom en alldeles egen morr/pip/gläfs-blandning som betyder just "hallå, klappa mig då!"
När Busfröet vill ligga i knä så talar han även om det. Då sätter han sig brevid sitt tilltänkta offer (oftast jag, men andra duger också ibland) och piper. Om man då struntar i honom, så kraffsar han lite på offret, tills dom ger upp och låter han ligga där. Ibland vill han ha filt på sig också. Då fortsätter han att kraffsa fast man har sagt att han får ligga i knä. Då är det bara att släpa fram filten och låta honom krypa under den. Väldigt varmt och mysigt på ruggiga höstkvällar när brasan är tänd och regnet smattrar mot fönsterrutorna. Inte lika uppskattat när det är 35 grader varmt och svetten rinner. Men det struntar Busfröet i. Vill han ha filt, då SKA han ha filt.
Här kommer en liten bildkavalkad på mitt finaste Busfrö, som minsann aldrig har tuggat i sig ett halvt tangentbord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar