måndag 11 juli 2011

Busfröet och hästskithögar

Dagen började med en långpromenad för Busfröet.  Pipleksaken fick stanna hemma, för det är alldeles för långt att gå för hans små vingliga ben.

Busfröet har spårlina på sig när vi går på långpromenader, för han har inte riktigt samma uppfattning som matte-hundnörd om vad inkallning innebär.  För mig är inkallning = jag ropar, han kommer.  För Busfröet är inkallning = matte-hundnörd ropar, Busfröet avgör om han har lust att komma eller inte.  Därför är det spårlina som gäller för Busfröet.

Under promenaden tränade vi knappt ikallning alls.  Utan störning är Busfröet felfri, och behöver ingen mer träning.  Med störning (andra hundar, människor och allt som doftar mums) så skiter Busfröet fullständigt i matte-hundnörd och gör som han själv vill.  Istället har jag börjat stanna, och hålla emot i linan så han inte kommer framåt.  Och nio gånger av tio så vänder han så fort han känner att det stramar i linan och kommer springandes tillbaka.

Idag tränade vi på att han ska stanna upp och vänta in mig utan att jag hela tiden behöver ropa på honom.  Busfröet var en stjärna!  Jag började med att klicka varje gång han stanna och gav mig ögonkontakt, oavsett på vilket avstånd (linan är väl typ 15 meter, så det är ju maxavståndet).  Sen när han hade fattat att varje gång man stannar och tittar på matte-hundnörd så får man en godis (idag var det blodpudding) så förlängde jag tiden som han behövde hålla kontakten.  Jag varvade även med att ge frisignal om han hade stannat inom ett par meter från mig, så att få fortsätta framåt blev belöningen.

Eftersom vi passerar en hel del hästskithögar på våran långpromenad så passade vi på att träna in Nej.  Busfröet skötte sig felfritt även där.  På slutet av promenaden behövde jag inte ens säga Nej.  Han sprang fram till hästskithögen, stannade, tittade på mig, och kom springandes för att få sin belöning.  Duktiga Busefröet.

När vi kom hem från långpromenaden blev Busfröet och Pipleksaken vansinnigt glada över att få återförenas.  Dom hade ju faktiskt varit ifrån varandra i en och en halv timme!  Men matte-hundnörd var inte lika imponerad över att soffan användes som hoppborg, så det vilda firandet fick flytta ut på gräsmattan, där bollkastning och jaga-leken hamnade på agendan.  Efter mycket jaga-leken lade sig Pipleksaken ner på gräsmattan och somnade.  Busfröet kraffsade på Pipleksaken lite, för att se om han inte ville leka lite mer i alla fall.  Men inget kan väcka Pipleksaken när han sover.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar