Jag sitter och kikar lite smått (läs; har redan kontakt med ett flertal uppfödare) på att skaffa en till hund av ny ras. Den tilltänkta rasen är Berger de pyrenees a poil long. Det är en fransk vallhund. Men jag har stött på ett par problem.
1. Jag kan inte uttala rasnamnet.
2. Rasen har en del problem med HD, något som jag inte har någon erfarenhet av med mina fjollhundar.
3. Det är en numerärt liten ras, där det föds ca 25 valpar per år (jämfört med kineserna med runt 1000 valpar per år)
4. Folk röntgar inte sina hundar, så det är himla svårt att få en helhetsbild av HD-fria hundar i olika linjer. (Uppfödarna röntgar så klart sina hundar, men valpköparna är lite sämre på det.)
Man skulle ju kunna tro att det räcker med att föräldrardjuren är HD-fria för att försäkra sig om HD-fria valpar. Men NEJ. Så lätt är det inte. För helt plötsligt dyker det upp en HD-E hund mitt bland en annars HD-fri kull. Och om halva kullen då inte är röntgad så blir det ju skiiiiiitsvårt att avgöra om HD-E hunden bara är helt random liksom, eller om dom oröntgade hundarna också är drabbade, om än till mildare grad. (Man får väl förutsätta att om dom andra var så illa drabbade som just HD-E, så hade ägarna märkt nåt och gått till veterinären)
Jag har kommit så långt i mitt sökande att jag har hittat två uppfödare som jag tycker är intressanta. Och helt slumpmässigt så råkar dom båda ligga inom väldigt rimligt avstånd från där vi bor. Inte riktigt nässgårds, men inte fan långt ifrån.
Båda dessa uppfödare tycker att arbetsegenskaperna i rasen är viktiga, och avlar alltså inte endast på utställningsmeriter. Den ena är mycket mån om just vallningen, och den andra aktiv inom lydnad, agility osv. Jag ska iväg på lördag på en vallträff för att träffa ena uppfödaren och hennes hundar, och se dom i action. Den andra uppfödaren ska jag besöka i hennes hem. Jag är inte det minst uppspelt! Nej, inte alls.
Mitt slutliga val av uppfödare kommer nog bero på hund snarare än uppfödaren, alltså vilken kombination jag är mest intresserad av. Den ena planerar att para nu i dagarna, med valparna leverensklara i november, och den andra planerar en parning i november, alltså leverensklart i mars ugnefär.
Marsvalp är ju possitivt för då har Pipleksaken hunnit bli ett år.
Novembervalp är ju possitivt för då slipper jag gå och längta så länge.
Och om ni aldrig har hört talas om en Berger de pyrenees a poil long, så kommer det en bild här nedanför. Bilden har jag snott från nätet, utan att fråga om lov, precis så där som man inte får göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar