Vi behöver ingen till hund....

sa Sambo till mig när jag föreslog att vi skulle åka och titta på Pipleksaken hos uppfödaren.  Men vi kunde ju åka och bara titta, föreslog jag.

Det muttrades en hel del på vägen dit.  Och det diskuterades högljutt på vägen hem.  Men tillslut gav han sig.  Pipleksaken skulle få flytta hem till oss.  Men under vissa premisser.  Det skulle bara vara matte-hundnörds hund.  Det fortsattes att muttras i hela tre veckor.  Sen kom Pipleksaken hem och hälsade glatt på Sambo.

Häromdagen informerade Sambo mig om att Pipleksaken faktiskt var hans hund nu.  "Bara så du vet det!" sa han.  Och när jag gick och la mig den kvällen kunde jag ju faktiskt inget annat än hålla med.

Så när jag förvarnade Sambo att planerna för en Berger de pyrenees a poil long (pust vilket långt namn) kanske kommer att hända lite tidigare än vad jag först sagt (typ ett halvår tidigare) så hördes inte ett enda mutter.  Eller jo, lite muttrade han, men det var nog mest av gammal vana.