onsdag 25 januari 2012

Vilken valp?

Har fått lite diverse frågor från lite diverse bloggläsare i lite diverse kommentarsrutor angående den nya valpen.  Eller har ni kanske missat att det kommer en valp?  Om två veckor och tre dagar kommer en valp =)  Nähä, ingen hade missat det.

Jag tänkte i alla fall besvara alla frågorna i ett inlägg istället för varje enskild kommentar.  För att det är enklare för mig.  Och roligare.  Och för att kanske någon annan kanske också undrar men inte har kommit sig för att fråga ännu.

I alla fall, frågorna jag tänker besvara är ugnefär dom här:  Varför Berger?  Varför Jomgardens som uppfödare?  Varför valp från just den kombinationen?  Vilken valp?  Varför just den valpen?

Jo, så här ligger det till.  Jag har i över ett år släpat runt på stackars Busfröet på diverse kurser och äventyr för att mitt intresse för hundsport har vuxit.  Busfröets intresse för hundsport har däremot inte vuxit.  Inte det minsta.  Inte ens lite.  Busfröet tycker det är jätte roligt att träna nya saker och få egentid med matte-hundnörd och visa upp hur duktig han är.  I korta stunder.  När solen skiner.  Och det inte regnar.  Eller blåser.  Eller marken är blöt.  Eller kall.  Eller han har bättre saker för sig.  Och Pipleksaken är ju....inte som alla andra, om vi säger så.  Det är absolut inget fel på hans inlärningsförmåga, och väldigt ofta så är han lättare att träna än Busfröet, för han är inte lika spattig.  Men han sitter lika gärna och tittar på medan Busfröet tränar, som att träna själv.  (Något som Busfröet ALDRIG skulle kunna göra).  Därför började jag tänka på att skaffa en ny ras med lite bättre förutsättningar att kunna träna och tävla i olika hundsporter.

Jag var väldigt vetenskaplig när jag skulle välja ras.  Jag skrev ner vilka kriterier jag hade, och sen gick jag igenom varenda ras hos skk, och strök dom en efter en där kriterierna inte passade in.  Mina kriterier var (utan inbördes ordning);

*  Storlek - tillräckligt liten för att kunna matcha dom nakna så dom kunde leka utan risk för skada.
*  Pälsvård - så lite pälsvård som möjligt, eftersom det inte är min grej.
*  Mentalitet -  framåt, orädd men viss reservation kan accepteras.  Med reservation menar jag att den inte bryr sig om främmande människor eller hundar, inte att den är rädd eller osäker.
*  Arbetsvilja - jag vill ju ha en hund att träna och tävla med, så en hund med arbetslust som kan kanalyserar in i hundsporter är ju väldigt viktigt. 
*  Användningsområde - den här punkten går lite ihop med arbetsvilja, men ändå inte.  Men tex en husky har ju supermycket arbetsvilja, men inom fel användningsområde.  Det behöver alltså gå att utnyttja hundens arbetsvilja inom dom hundsporter jag vill.
*  Föremålsintresse - eftersom man är matte-hundnörd till två nakna, så inser man lyxen av att kunna ha en hund med föremålsintresse när man tränar.  Det ända dom nakna är intresserade av är mat.  Och mera mat.

Ugnefär så såg listan ut.  Och när jag hade strykit alla raser som inte passade in på listan, så hade jag lite olika att välja mellan, dom allra flesta hade antingen vallbakgrund eller apportörbakgrund.  Då började jag läsa på mer om dom olika raserna för att se lite mer ingående hur rasen passade mig, och i slutändan hade jag bara tre raser kvar.  Kelpie, schappendoes och berger.  Kelpien kändes lite för stor, och framförallt inte helt pålitlig med andra hundar.  Schappendoes kändes lite för klumpig, ojämn och framförallt tråkig för min smak.  Så då återstod berger.

Nu började jag mailbomba uppfödare och deras valpköpare för mer information om rasen, gick på utställningar och pratade med ägare, var med på vallningsläger och tittade på hur hundarna jobbade, och träffade flera uppfödare.

När jag besökte Mari och hennes hundar (hon var tredje uppfödaren jag besökte) så föll jag pladask.  Efter tre minuter satt jag med en hund i knät, och alla andra trängdes runt och krävde att bli klappade.  Det var ett lätt beslut att ta; härifrån ville jag ha valp!

Vid mitt första besök blev jag kär i tiken Tindra.  Hon var något alldeles speciell.  Och när Mari flera månader senare mailade och berättade att Tindra skulle paras, blev jag jätte glad.  Hon skulle dessutom paras med Sarradet, som har lämnat väldigt bra ledstatistik efter sig.  Han har även en hel del valpar efter sig som har kommit långt inom olika grenar.

Då återstår det bara att välja en valp ur kullen.  Och där har jag ju överlämnat mycket av ansvaret till Mari, eftersom hon känner valparna bäst, och hon vet vad jag är ute efter i en hund.  Av den anledningen har jag heller inte tillåtit mig själv att ha någon favorit.  Eller så kan man säga att alla är mina favoriter =)

Jag ska tillbaka till Mari och valparna på söndag, och då kommer det nog vara svårare att inte hitta en favorit, för då kommer dom vara 6 veckor gamla, och då har dom ju egna personligheter.  Eller så blir jag störtkär i en speciell valp och säger att den här, just den här valpen vill jag ha.  Men förhoppningen är att det blir ett gemensamt beslut, för då tror jag att det blir bäst.

Eftersom alla valparna är svarta, så blir det lättare att välja utifrån personlighet och mentalitet. Jag vill så klart ha en väldigt glad, framåt och orädd valp med stort föremålsintresse och det där lilla extra.  Och det är väl en ganska bra beskrivning av vilken bergervalp som helst!  =)

5 kommentarer:

  1. Låter ju som du pluggat på väldigt omfattande :)

    Pst! För att en berger ska bli orädd så krävs det tonvis med miljöträning (men det har du säkert jättekoll på).
    Jag vet inte hur många timmar jag spenderat på torget i stan, på brukshundsklubben när andra tränar, i stadsparken bland alla hundar, vid tågstationen, på livliga parkeringar där det kör bilar och bussar, vid skjutbanan när jägarna tränar bössorna inför älgjakten osv.
    Annars tycker jag allt du skriver passar in toppen på t ex Spunkvalpen :)

    SvaraRadera
  2. Förstår dig, har själv haft en kines och det sägs ju att kineser gör bara det dom vill när dom vill!! Min kines blev iof bättre efter kastrering, mer intresserad av att arbeta men var ju inte av den anledningen han kastrerades. Underbart med valp :)) Lycka till!!

    SvaraRadera
  3. Åh, vad jag kommer att bli valpsjuk av att följa den här bloggen känner jag. Min starka längtan efter en berger kommer bli svår att tygla ;-)

    Kul att du berättade om hur du valt ras och uppfödare!

    SvaraRadera
  4. Jo, ja, jag ser nu att jag uttryckte mig lite knasigt om att valparnas oräddhet skulle vara en självklarhet. Jag menade äventyrslusten dom visar medan dom fortfarande är kvar hos uppfödaren. Den stora vida världen är lite mer läskig än den trygga valplådan =)

    SvaraRadera
  5. Oh, spännande med en liten bergervalp! Förstår att du längtar som en toook!

    Nästa valp för mig blir tidigast nästa år (en tik efter min tik)
    om det nu föds någon tik... har redan talat om för henne att vi vill ha MÅNGA snygga tjejer, bara så hon vet. Hehe.

    Ja, visst är det smart? Ofta köper man ju eller får saker som man kanske inte äns använder och då behövs dom ju bättre där nere eller på andra organisationer :)

    SvaraRadera