Busfröet och Pipleksaken: ADVENTure Dog Conference

onsdag 15 februari 2012

ADVENTure Dog Conference

Jag är lite stolt över mig själv. Jag fick reda på att ADC 2011 skulle sändas på kunskapskanalen igår och idag, och även på söndag, och så kom jag ihåg att spela in det! Så idag har jag kollat på totalt sex timmar av föredrag från olika intressanta personer om olika intressanta ämnen. Temat för året var "Att skapa en hund" så det fanns en hel del kompliserad genetik. Men det fanns även mycket annat, flera inslag av arv vs miljö, tex. Allt handlade inte om hundar. Mycket av forskningen som diskuterades var på andra arter än hundar. Men det var lika intressant för det. Och en del gick att helt enkelt överföra till hundar och deras beteenden, medans andra saker inte gjorde det. Och för en matte-hundnörd, som dessutom är zoologinörd, etologinörd och evolutionsbiologinörd så var det som julafton, om och om igen i små 30 minuters partier. Väldigt väldigt intressant, måste jag säga. Nu vet jag inte om det går att se på typ SVTplay eller nåt liknande, men om det gör det, så tycker jag absolut att man ska se det. Det fanns liksom något för alla.

2 kommentarer:

Ludde15 februari 2012 kl. 23:38
Jag vet bara att om man blandar ihop lite lagotto, boxer, mastiff och rottweiler så kan man få en Ludde. Det gällde bara att få mattenn att vända ryggen till vid rätt tillfälle, och det gjorde hon... Kramis!
SvaraRadera
Svar
SmalltownDogDiary16 februari 2012 kl. 14:02
Jag kom också ihåg att spela in det! *stolt* hade påminnelse på mobilen ;)

Väldigt intressant som sagt! Men jag tycker en del föreläsare verkade så nervösa och sa fel/sluddrade/skrattade nervöst.. lite jobbigt att se på tycker jag, och nån hade en tung andning där man bara hörde en massa djupa suckar mellan varje ord.. Kanske bara är jag som tänker på sånt :P Men annars var det definitivt sevärt!
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

Om Pipleksaken

Pipleksaken är vår mirakelhund. När han var 12 veckor gammal fick han en svår nackskada och en mindre hjärnblödning, vilket slutade med att han inte hade någon kontroll över framben, nacke och huvud. Efter tre hemska dagar gjorde Pipleksaken ett tappert försök att resa sig upp, och ytterligare några dagar senare tog han sina första stapplande steg. Sen gick det undan må ni tro. En vecka senare kunde han minsann gå, den där lilla Pipleksaken, och ibland dröjde det flera minuter innan han ramlade omkull.

Idag är Pipleksaken som vilken valp som helst. Han springer, hoppar, leker och busar. Men tittar man riktigt noga så har han lite udda motorik. Men det skiter vi i, för Pipleksaken är det bästa man kan önska sig. Vi borde ha döpt honom till Emil i Lönneberga, för Pipleksaken är nämligen världsmästare i hyss.

Om Busfröet

Busfröet föddes i slutet av januari 2010, i en kull av fyra bröder. Busfröet blev kvar sist, för ingen ville ha ett sånt ostyrigt vilddjur. Så en dag när Busfröet var nästan fem månader gammal, förbarmade vi oss över honom, och han fick flytta in hos oss. Sen dess har det inte varit en tråkig stund här hos oss. Om hundar kunde meriteras i clowneri, så skulle Busfröet vara Champion vid det här laget.
Det bästa Busfröet vet är att springa. Snabb som vinden och smidig som få, det är Busfröet det. Matte-hundnörd hade stora förhoppningar om en agilitykarriär för Busfröet, men den karriären lades på hyllan när matte-hundnörd förstod att Busfröets koncentrationsförmåga är ungefär lika stor som en fem-öring. Och dom finns ju inte ens, så det säger ju en hel del.

Om Odågan

Odågan är den första hunden i mitt liv som jag valde med huvudet istället för hjärtat. Processen från rasval, till val av uppfödare, till val av kull, till det slutliga valet av valp var lååååångt. Och när han äntligen flyttade in hos oss visste jag att den långa väntan var värt det, för han klev rakt in i mitt hjärta.

Planen är att Odågan och matte-hundnörd blir ett Ekipage, med stort E, i lydnad och bruks. Jag räknar med att vägen dit kommer vara fylld av glädje och äventyr, och på den korta tiden som Odågan har hunnit vara hos oss så stämmer det. Det liksom spritter i hela honom, från öronen till svanstippen, av bus och knasiga påhitt. Känslan av champagnebubblor på tungan, det är Odågan det.