Busfröet och Pipleksaken: Välkommen till bloggen

onsdag 1 februari 2012

Välkommen till bloggen

Nu välkomnar vi lilla valp. Åtminstone till bloggen, för det dröjer ju fortfarande en vecka och tre dagar tills han flyttar hem. Hans fina namn här på bloggen var det Rudi som kom på. Odågan passar riktigt bra till en ruffsig liten bergervalp tycker jag. Hans namn i riktiga verkligheten är så klart en hemlis, lika som Busfröets och Pipleksakens namn i riktiga verkligheten också är hemlisar. För man vill ju inte hänga ut sina små älsklingar på nätet varje gång man berättar om deras påhitt och galenskaper.

3 kommentarer:

Arlo1 februari 2012 kl. 19:35
YEY!!! Välkommen lille Odåga till bloggvärlden! Gudfar Rudi ska hålla ett öga på dig :-)
SvaraRadera
Svar
Ann-Margret o Vinja2 februari 2012 kl. 10:09
Får hoppas att veckan går fort då så du får hem lilla Odågan.

Jo Ingrid tycker nog det kommer kännas rätt tomt när alla valpar flyttar. Men även rätt skönt för det är ju nu dom börjar bli "mera jobbiga" så det är perfekt att dom får komma till sina nya hussar och mattar :)
SvaraRadera
Svar
Christina2 februari 2012 kl. 16:19
Tack! Vi övar på, han tycker det är kul i alla fall. Det viktigaste! :)

Odågan var perfekt, en bra trio med andra ord ;)
SvaraRadera
Svar

Lägg till kommentar

Om Pipleksaken

Pipleksaken är vår mirakelhund. När han var 12 veckor gammal fick han en svår nackskada och en mindre hjärnblödning, vilket slutade med att han inte hade någon kontroll över framben, nacke och huvud. Efter tre hemska dagar gjorde Pipleksaken ett tappert försök att resa sig upp, och ytterligare några dagar senare tog han sina första stapplande steg. Sen gick det undan må ni tro. En vecka senare kunde han minsann gå, den där lilla Pipleksaken, och ibland dröjde det flera minuter innan han ramlade omkull.

Idag är Pipleksaken som vilken valp som helst. Han springer, hoppar, leker och busar. Men tittar man riktigt noga så har han lite udda motorik. Men det skiter vi i, för Pipleksaken är det bästa man kan önska sig. Vi borde ha döpt honom till Emil i Lönneberga, för Pipleksaken är nämligen världsmästare i hyss.

Om Busfröet

Busfröet föddes i slutet av januari 2010, i en kull av fyra bröder. Busfröet blev kvar sist, för ingen ville ha ett sånt ostyrigt vilddjur. Så en dag när Busfröet var nästan fem månader gammal, förbarmade vi oss över honom, och han fick flytta in hos oss. Sen dess har det inte varit en tråkig stund här hos oss. Om hundar kunde meriteras i clowneri, så skulle Busfröet vara Champion vid det här laget.
Det bästa Busfröet vet är att springa. Snabb som vinden och smidig som få, det är Busfröet det. Matte-hundnörd hade stora förhoppningar om en agilitykarriär för Busfröet, men den karriären lades på hyllan när matte-hundnörd förstod att Busfröets koncentrationsförmåga är ungefär lika stor som en fem-öring. Och dom finns ju inte ens, så det säger ju en hel del.

Om Odågan

Odågan är den första hunden i mitt liv som jag valde med huvudet istället för hjärtat. Processen från rasval, till val av uppfödare, till val av kull, till det slutliga valet av valp var lååååångt. Och när han äntligen flyttade in hos oss visste jag att den långa väntan var värt det, för han klev rakt in i mitt hjärta.

Planen är att Odågan och matte-hundnörd blir ett Ekipage, med stort E, i lydnad och bruks. Jag räknar med att vägen dit kommer vara fylld av glädje och äventyr, och på den korta tiden som Odågan har hunnit vara hos oss så stämmer det. Det liksom spritter i hela honom, från öronen till svanstippen, av bus och knasiga påhitt. Känslan av champagnebubblor på tungan, det är Odågan det.