lördag 11 februari 2012

Den som väntar på något gott...

väntar ALLTID för länge, enligt mig.  Men nu är väntan i alla fall över.  Nu är han hemma, äntligen!

Resan hem gick över förväntan.  Mari hade varnat om att Odågan protesterar högljut och gärna över allt som är orättvist här i livet, bland annat att åka bil.  Men mina farhågor besannades inte.  Han la av ett avgrunds-yl som hade gjort vilken varg som helst stolt när vi körde iväg, men sen somnade han prompt och sov hela (den inte så långa) vägen hem.

Väl på hemmaplan så fick han träffa Busfröet och Pipleksaken i trädgården, så det inte skulle bli några vakt-fasoner från dom nakna.  Men det var det ingen risk för.  Dom gick fram och sniffade på honom, sen gick dom in igen.  Dom är måttligt roade av honom, och tycker mest han är tråkig.  Men annat blir det säkert när Odågan vågar ta mer än två steg bort från matte-hundnörd.  Men så här första dagen FÅR man faktiskt limma sig fast vid matte-hundnörd.

Hittills har inget spännande hänt över huvud taget.  Förutom första träffen i trädgården så har vi varit ute en gång till, men det mest händelserika då var att det stod rådjur på åkern.  Fast det var bara matte-hundnörd som la märke till dom.  Busfröet var alldeles för upptagen med att undersöka om det låg någon skatt begravd i snön någonstans, Pipleksaken vandrade runt i sin egen lilla värld och luktade på blommorna (som är osynliga så här års) och Odågan gick fastlimmad med nosen mot matte-hundnörds ben, så han hade inte sett rådjuren även om dom stod en halvmeter bort.

Sen gick vi in och tog oss en tupplur på soffan.  Sen vaknade vi, kliade oss lite (hundarna) fixade lite lunch (jag) och sen somnade dom om allihopa.  Utom matte-hundnörd förstås, för jag är ju fullt upptagen med att snusa på Odågan.




Sötare Odåga finns nog inte!





 Lite rådjur som råkade ha vägarna förbi tomten när vi var ute.






 
Busfröet i overallen som matte-hundnörd sydde som tidsfördriv i går.





Det är lika bra att lära matte-hundnörd på en gång att man får vara på möblerna.





Odågan sneglar lite försiktigt på Busfröet, för han verkar ju lite läskig.  Busfröet är totalt ointresserad av Odågan, och Pipleksaken ids inte ens vara i samma rum.


7 kommentarer:

  1. Oh! Vad söt!!
    Herregud, måste vara så skönt att väntan är över. Förstår att ni har världens mest spännande helg!

    Jag väntar på en boston nr 3, som inte (om det nu blir som man vill)
    föds för ens om 1 år cirka. Lååååååång tid...

    SvaraRadera
  2. Underbart, äntligen! Vad skönt att inte bo så långt från uppfödaren också :)

    Grattis på dej och BusPip till ett sånt söt-svartigt lurv-fynd! :)

    (Och på t ex rusta finns såna där pyttesmå agilitytunnlar i nylon som man kan busa med inomhus, om man har små valpbäbisar, hä hä)

    SvaraRadera
  3. Härligt! :) Ser fram emot valpens påhitt på bloggen framöver :)

    SvaraRadera
  4. Äntligen! Nu ska det bli roligt att följa er till vardag som fest framöver!

    SvaraRadera
  5. Grattis till nya familjemedlemmen! Och han är ju varken brun eller har underbett! Vilken tur! Så fin!

    SvaraRadera
  6. Sååå spännande att få följa Odågan och resten av flocken... Kramis!

    SvaraRadera